Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många vägar till jämlikhet

Annons

Diskriminering av och brott mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem. Många av oss män har erfarenhet av hur närstående kvinnor av oförklarliga anledningar har fått lägre lön än en manlig kollega. Alldeles för många kvinnor har utsatts för sexuella övergrepp, trakasserier och våld.

De flesta av oss män som lever i parförhållande med en kvinna kan ofta heller inte motivera på ett trovärdigt sätt varför vi inte gör samma andel av hushållsarbetet eller tar ut samma andel av föräldradagarna.

Beträffande hushållsarbete och föräldradagar kan det handla om individuella skillnader och önskemål som i sådana fall kan försvaras. Men om det handlar om agerande enligt könsrollsmönster som är oönskade - av endera parten - så närmar vi oss snabbt gränsen för diskriminering.

För de flesta politiker är talet om jämställdhet via lagar dessbättre avsett endast som valfläsk. Många har inte tänkt igenom vilka djupgående konsekvenser till exempel en totalt jämställd lönesättning skulle kunna få. Det privata näringslivet kommer sannolikt aldrig att acceptera att staten via någon myndighet blandar sig i lönesättningen i syfte att göra den jämställd i ett specifikt företag. Det vore ett ingrepp i äganderätten och den ekonomiska friheten i klass med löntagarfonderna.

Att fackföreningarna skulle kunna agera objektiv jämställdhetspolis vid lönesättningar är inte troligt. Alla som har suttit i löneförhandlingar vet att många fackklubbar ofta är alldeles för insyltade i arbetsplatsintriger och dominerade av privata tyckare med godtyckliga åsikter om olika personer.

Möjligen skulle det gå att införa totalt jämställda löner i vissa delar av offentlig sektor. Men skall en manlig engelskalärare i 55-årsåldern alltid ha samma lön som en kvinnlig kollega i 55-årsåldern, eller vice versa? Löneutveckling till följd av individuell kunskap, kompetens och erfarenhet skall alltså vara noll i yrket? Hur kontrollera att de utför exakt samma arbetsuppgifter? Alla förstår att kontrollapparaten blir absurd och av DDR-snitt. Är det önskvärt med en rigid lönesättning som på detta sätt motverkar alla individuella skillnader? Dessvärre kan påtvingade jämställdhetsregler snarare öka än minska motsättningarna mellan kvinnor och män.

Den sannolikt enda vägen till rimlig och varaktig jämställdhet går därför genom kunskapsinhämtning, upplysning och bildning. Varför inte ge skolan resurser till detta?

En jämställdhetsmyndighet, som jämställdhetsutredningen har föreslagit, riskerar att bli en tummelplats för politiska extremister. Alla vi andra som önskar ett fortsatt öppet och demokratiskt samhälle kan försöka förändra oss själva. Det finns antagligen lika många vägar till jämställdhet som det finns människor. Vi bör dock reflektera över varför vi gör si eller så och om det är förnuftigt ur jämställdhetsperspektiv? Vi bör alla ha ett starkt gemensamt intresse av att vrida vapnen ur händerna på extrema politiska krafter som vill något helt annat.

JONAS LERSTEN

Mer läsning

Annons