Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malungs sju svåra år

Annons

En mycket mörk dag 1998 varslades drygt 170 personer i Malung. Företag och jobb försvann. De sju svåra åren tog sin början. Kvarvarande företag hotas av tilltagande konkurrens från låglöneländer.

Turismen i Sälen-området går emellertid bra. Merparten av de turistanställda är emellertid säsongsanställda och mantalsskrivna utanför kommunen.

Malungs situation är knappast unik i Sverige i dag. Massor av jobb försvinner utomlands. Alternativt enbart försvinner. En halv miljon svenska arbetstillfällen är i farozonen. Ett färskt pressmeddelande från Svenskt näringsliv hänvisar till något som heter "årets rekryteringsenkät", utförd av opinionsinstitutet Temo. Där sägs också att det svenska näringslivet genomgår en omfattande strukturomvandling:

"Många företag flyttar ut verksamheten till länder med lägre kostnadsläge, samtidigt som andra företag väljer att expandera i Sverige. De som stannar är i första hand företag som producerar varor och tjänster med ett högt förädlingsvärde."

Vidare sägs:

"Strukturomvandlingen tenderar att öka efterfrågan på anställda med relativt höga löner, och minska den för anställda med lägre löner."

Sådant påskyndar vad som förr kallades "flykten från landsbygden". Ungdomarna söker sig till större städer och högskoleorter, där utbildningen finns. Och förblir där. Högre lön och utbildning hänger ihop.

I ett annat färskt pressmeddelande konstaterar Svenskt näringslivs chefekonom, Stefan Fölster, professor vid Högskolan Dalarna.

"Nuvarande konjunkturuppgång, vilken sträcker sig från 2004 - 2006, riskerar att bli den första konjunkturuppgången så långt statistiken sträcker sig, där antalet personer i arbete ej ökar. Detta sker trots att den ökade sysselsättningen blåses upp av fler personer i arbetsmarknadsåtgärder."

Någon politisk patentmedicin mot strukturrationaliseringens svåra effekter för Malung och andra glesbygdskommuner finns knappast. I varje fall ingen verksam sådan. Populistiska krav på protektionism, nationalism och socialism i olika kombinationer kommer säkert att dyka upp och vinna visst gehör hos de akut drabbade. Tullmurar och andra importhinder i syfte att skydda svenska jobb och svensk industri har alltid haft sina förespråkare i antiliberala kretsar, På kort sikt kan patentmedicinen hjälpa eller åtminstone lindra. På sikt leder den ohjälpligt till stagnation och förtryck. Östeuropas kommuniststater och Portugal under Salazars högerdiktatur må räcka som avskräckande exempel.

Olika strukturrationaliseringar har pågått i Sverige och andra välutvecklade länder alltsedan industrialismens början. Småbrukens avveckling och flykten från landsbygden är ett exempel. Järnbruksdöden under 1800-talets senare del ett annat.

Den nuvarande strukturkrisen kan vara annorlunda såtillvida, att ekonomisk tillväxt inte lika självklart innebär nya arbetstillfällen som tidigare. Företagen satsar på varor och tjänster med högt förädlingsvärde i Sverige, och flyttar låglönejobben till Östeuropa, Sydostasien eller Kina. I allt större utsträckning ses arbete som en handelsvara. Alltmer förbättrade kommunikationer i en allt mer liberal, världsekonomi påskyndar processen.

På sikt inträffar förstås en utjämning. Arbetskraften i Östeuropa, Sydostasien och Kina skärper tonen mot sina arbetsgivare, organiserar sig fackligt och kräver högre löner.

Svenska LO liksom de fackliga landsorganisationerna i andra höglöneländer har inte bara idéell utan även sund egoistisk anledning att leva upp till arbetarrörelsens gamla internationalism och sprida fackligt kunnande till världens låglöneländer, så att löneläget stiger därstädes.

Vilket tyvärr torde ta sin tid.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons