Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maktens män håller rivaler i schack

Annons

I liberala Västerbottens-Kuriren skriver tidningens tidigare chefredaktör Olof Kleberg i en kolumn på ledarsidan:

"Det enda som kan hålla Göran Persson kvar, om nu inte äregirigheten tagit överhanden, är att han saknar efterträdare."

Med statsministerns sviktande popularitet i åtanke är vi benägna att smått instämma i norrlandskollegans funderingar.

Varje politisk ledare, som månar om makten, bör nogsamt undvika att odla en efterträdare, som är tillräckligt talangfull för att övergå i rollen som rival.

Den härskare som begår en sådan blunder har därmed gjort minst halva jobbet åt den eventuella oppositionen inom rörelsen.

Se där urgammal visdom i maktutövningens inte alltigenom sköna konst.

För Guds skull - utan några som helst jämförelser i övrigt - må följande exempel anföras:

Yassir Arafat har hittills i det inre maktspelet framgångsrikt utmanövrerat varje tänkbar efterträdare. Fidel Castro likaså.

General Franco bestämde att han så småningom skulle efterträdas av en medlem av det avpolletterade spanska kungahuset och inte av någon koryfé ur Falangen, som den högerextrema, statsbärande organisationen hette. Adolf Hitler utsåg till ställföreträdare den i ledarskapssammanhang obetydlige Rudolf Hess.

Och Richard Nixon höll sig med den inte alltför karismatiske Gerald Ford som vicepresident.

Vi upprepar och betonar att detta är skrivet utan några som helst jämförelser i övrigt med Sveriges nuvarande statsminister, som i demokratiskt avseende åtnjuter vår fulla respekt.

Mer läsning

Annons