Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Makten över helgen

Annons

I en av tv-sofforna diskuterades frågan på fredagsmorgonen av moderaten Anders Björck och miljöpartisten Jabar Amin. Björck tycktes mest vara intresserad av att folk inte får för mycket betald ledighet, vilket förstås är viktigt.

Men i grund och botten gäller frågan flexibiliteten på arbetsmarknaden och individens valfrihet.

Hur kan det komma sig att vissa dagar - alla kopplade till kristna högtider, trots att Sverige sedan länge är sekulariserat - tycks vara så tabubelagda att ifrågasätta som helgdagar?

Det kristna kulturarvet står inte och faller med att vi tvingar människor med andra preferenser att vara lediga just på Påsk, Pingst och Kristi himmelsfärd.

Ingen föreslår att Sverige ska islamiseras. Däremot inser allt fler att staten bör vara neutral i livsåskådningsfrågor, och därmed ge möjligheter även till muslimer, buddhister och judar att kunna ta ut ledighet på sina religiösa högtider.

Det finns olika varianter för att genomföra en helgdagsreform.

Den politiskt mest framkomliga vägen är att låta arbetsmarknadens parter lösa frågan. Men även detta innebär trots allt att besluten fattas ovanför huvudet på den enskilde.

Facket och arbetsgivarorganisationerna är etniskt svenska homogena organisationer, och deras förståelse och engagemang för muslimska och andra gruppers högtider, är inte särskilt stort.

En annan lösning av betydligt mer radikalt slag, är det så kallade röddagskontot. Idén är att slå ihop alla röda dagar, förutom söndagarna, och låta varje arbetstagare själv förfoga över dessa tretton helgdagar.

Tillsammans med chefen kan man hitta lösningar som passar både den enskilde och företaget. Röddagkontot kan också läggas som förlängd semester för den som vill göra en längre resa eller behöver ytterligare vila.

Tyvärr har riksdagen valt att hemfalla åt symbolpolitik i de frågor som rör almanackan.

Politikerna diskuterar hellre enskilda dagar, såsom nationaldagen, första maj och annandag pingst, än försöker hitta en bredare lösning med utgångspunkten att den enskilde ska få bestämma mer.

Kvinnan i Umeå fick inte sin ledighet. Hade hon varit beredd att jobba någon annan helgdag hade det kanske gått att lösa.

Men om svenska samhället varit lite smidigare och mindre trubbigt gentemot olika minoritetsgrupper, så hade kvinnan och många andra med henne varit betydlig mer tillfredsställda.

Mer läsning

Annons