Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckad eller lycklig

/

Annons

Att vara lyckad och vara lycklig är inte samma sak. Tydligen är människor i fattigare delar av världen ofta lyckligare är vi som lever i den rika delen av världen. Det betyder naturligtvis inte att den fattige alltid är lycklig. Något sådant vore cyniskt att påstå. Däremot gäller det omvända nämligen att välstånd och ekonomisk tillväxt inte nödvändigtvis leder till lycka. Snarare ibland faktiskt till tomhet och vilsenhet.

Hur blir det här budskapet för en hel industri byggt på vår otillfredsställelse som i sin tur ska leda till ökad konsumtion? Det är ett tryck på oss människor att inte hamna efter i nöjes- och konsumtionskarusellen. Vi söker oss till kostsamma och fartfyllda fritidssysslor, renoverar och bygger ut och om därhemma, skaffar ny bil och senaste elektroniken. Men om alltihop bara leder till illamående och ökad tomhet kanske vi till sist hoppar av. Vi anar att lyckan ligger någon annanstans. Men vart?

Dessutom börjar vi långsamt på att känna skuld när vi ser hur klimatet påverkas av vår livsstil. Det känns inte längre lika lättsamt och bekvämt att tillhöra vår del av världen.

Jag tror att vi kommer att både vilja och behöva lägga om vår livsstil. Och det kanske inte enbart innebär en förlust för oss. Tvärtom. Att sträcka våra ambitioner något längre än utöver den egna sfären kommer förmodligen att vara välgörande. Att ta vårt ansvar för miljö och livsstil, för både vår egen och många andras skull, kan återkoppla oss till vår sårbarhet och vårt beroende av andra. Vi har alltid varit sårbara och beroende av varandra. Det är inget nytt. Men det är något vi tappat bort eller förträngt.

Vart ligger då lyckans land? Kanske i detta enkla men svåra som att hitta hem till sig själv som människa. Inse att inget är givet. Att livet inte är en rättighet. Att vi alla kan och kommer att dö. Att vi är beroende av kärlek och att vi mycket sårbart är insatta i ett större sammanhang än vi själva alltid kan kontrollera. Livet kan inte kontrolleras. Men det behöver skyddas och vårdas. Av oss.

Så länge jag som människa försöker fylla mitt inre tomrum genom att sträcka mig mot yttre företeelser så förblir tillvaron en flykt och en jakt i samma dans. De ögonblick då vi människor känner verklig lycka är oftast i de enkla stunderna av djup insikt om att vi lever och finns till och att det är fantastiskt och stort nog i sig. Då blir ägandet och de yttre attributen sekundära.

Mer läsning

Annons