Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lycka till, Engqvist

Annons

Engqvist kan mycket väl bli en alldeles utmärkt landshövding, trots att han övervägande framstått som en klen socialminister. Jobben liknar lyckligtvis inte varandra.

Landshövdingens ämbete är framför allt av representativ karaktär. Och representativ talang saknar inte Engqvist, om vi nu inte minns alldeles galet från hans tid som SSU-ordförande och senare som chefredaktör för tidningen Arbetet.

En annan fråga är förstås om systemet att utnämna utbrända statsråd med flera topppolitiker i likartad belägenhet till landshövdingar över huvud taget är försvarbart. Ofta tycks det mest handla om en belöning för lång och trogen tjänst.

De finurliga engelsmännen behänger i stället sina bättre föredettingar med en välklingande, icke ärftlig, adelstitel, som berättigar till stämma och säte i överhuset eller House of lords.

I denna nobla diskussionsklubb utan egentlig beslutsfunktion skulle en nyutnämnd "sir Lars" kunna hålla låda intill tidens ände om privatvårdens fördärvlighet och den ortodoxt socialdemokratiska vårdideologins förträfflighet utan att vålla någon skada alls.

Aningen mer betänkligt syns oss att Lars Engqvist i rollen som vice statsminister vikarerar för Göran Persson fram till den 1 oktober, då jobbet som landshövding ska tillträdas. Men även statsministerns syssla skiljer sig avsevärt från socialministerns varför vi ändå ser tiden an med relativ tillförsikt. Vi unnar Engqvist en smula framgång på de nya poster som väntar honom.

Mer läsning

Annons