Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löser 80 öre krisen för länets sjukvård?

Annons

Vi känner nog alla en stark oro inför vad som händer med sjukvården i Dalarna, även om en del av problemen finns i fler län.

Frågan är om 80 öre mer i skatt nästa år löser de akuta svårigheterna eller i sämsta fall kanske bara döljer de underliggande krisfenomen som inte kan eller bör lösas med ökade skatteintäkter? Därmed inte sagt att 80 öre mer i skatt är bortkastat. Sjukvården har ju stora behov.

För mig verkar det akuta läget för sjukvården vara mer djupgående än att det främst handlar om skatteuttaget på kort sikt.

För medborgarna och de anställda är det nödvändigt att man kan se en långsiktig hållbarhet i sjukvårdens organisation och problemlösningsförmåga. Detta krav torde vara svårt att infria just nu och risken är att sjukvården i länet råkar ut för samma förtroendekris som i Västra Götaland.

Landstinget Dalarna har en lång lista på akuta besparingsförslag för att klara det svåra läget. I exempelvis Leksand försvinner distriktssköterskorna från Siljansnäs och Insjön och liknande indragningar planeras på andra håll. Flera vårdcentraler nedmonteras och det som ibland kallas närsjukvård känns ännu mer avlägset än det redan är.

Risken med att skära bort verksamheter närmast invånarna är att den offentliga sjukvården inte får det allmänna stöd den behöver och i längden mister sin kvalitet och legitimitet.

En alternativ modell för omstrukturering av sjukvården i Dalarna vore att satsa på de mycket uppskattade distriktssköterskorna och distriktsläkarna som känner de flesta i sitt närområde.

En sådan kvalitet kan aldrig skapas via ett anonymt storsjukhus som det i Falun eller Västerås och kvalitet i vården är inte bara dyra apparater och stora hus. Vårdcentralerna bör inte bara vara kvar utan rustas upp så att de kan hantera en stor del av det totala sjukvårdsbehovet.

Däremot kan centrallasaretten som de i Falun, Gävle, Västerås, Örebro, Uppsala och Karlstad utan större problem samordnas så att Falun behåller vissa specialiteter, Gävle andra och exempelvis Västerås en tredje grupp av specialistfunktioner.

Vi skulle frigöra alla de resurser som behövs för att hålla igång den lokala sjukvården på en hög nivå med fler läkare och annan personal och ge medborgarna den trygghet som de har rätt att kräva. Eftersom befolkningen i Dalarna får en allt högre medelålder de närmaste 30 åren är en sådan omprioritering gynnsam för medborgarna.

Det som talar för att centrallasaretten utan större problem kan bantas rejält är:

? att behovet av specialistfunktioner inte uppträder lika ofta som de behov som den lokala sjukvården regelbundet bör klara av

? att de nämnda sex sjukhusen ligger geografiskt mycket nära varandra

? att snabba transporter bör kunna klaras med hjälp av helikopter för att kompensera längre avstånd vid svåra olyckor och motsvarande

? att de är svårstyrda och kostar alldeles för mycket i dagens system.

Rädslan för att skapa radikala lösningar och ta strid med det styrande etablissemanget inom professionen tycks leda till att landstinget successivt stryper de små kommunernas och landsbygdens sjukvård och krymper bort de tre kvarvarande små lasaretten. Kanske får vi i stället som i fallet Fagersta hoppas på Svenska kyrkan, som nu vill ta över sjukhuset när landstinget sviker.

Mer läsning

Annons