Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lokalbefolkningen klarar uppdraget

Annons

Inlägget| Rovdjursfrågan

Under det årliga rovdjurssymposiet i Vålådalen i förra veckan höll den amerikanske biologen Bill Paul ett anförande om statlig kontroll av så kallade problemvargar. I samband med detta intervjuades jag av Tidningarnas Telegrambyrå, TT, om huruvida det amerikanska systemet med statligt anställda "rovdjurskontrollörer" var något för Sverige.

Den artikel som publicerades i onsdags har väckt stor uppmärksamhet, men vissa av mina intervjusvar har förvrängts på ett olyckligt sätt.

Min uppfattning är följande:

Det huvudsakliga ansvaret för jakten på stora rovdjur, inklusive varg, bör som tidigare ligga hos den jagande lokalbefolkningen. Detta är en beprövad svensk modell som jag tror är mycket viktig för en bred folklig acceptans av rovdjur i de områden där de förekommer.

Som ett möjligt komplement till detta skulle man eventuellt kunna tänka sig ett system med en eller ett par statligt avlönade personer. Denne eller dessa skulle i så fall enbart hantera speciella fall där lösningen på ett problem med rovdjur förutsätter att en speciell djurindivid identifieras och snabbt oskadliggörs, eventuellt med metoder som ej är tillgängliga för den vanlige jägaren, exempelvis sax och snara, som används i USA.

Exempel på en sådan situation är när en enskild varg under sommarhalvåret börjar ta tamdjur i större omfattning, såsom den varg som under sommaren 2002 tog ett antal nötkreatur i södra Värmland.

Den eller de som skulle utbildas för en sådan eventuell uppgift skulle naturligtvis inte vara forskare, utan personer med stor praktisk erfarenhet av jakt och av stora rovdjur. Däremot är det riktigt att jag utpekade Viltskadecenter vid Grimsö (helt skild från forskningen vid Grimsö) som en lämplig bas för en sådan verksamhet, om en sådan skulle bedömas nödvändig, vilket jag för närvarande inte är helt övertygad om.

Såvitt jag vet finns för närvarande ej heller några som helst uttalade planer från våra myndigheter på en sådan verksamhet. Det bör dessutom påpekas att Bill Paul under symposiet klart uttalade att den kontrollverksamhet han arbetar med ej klarar av att begränsa vargstammens tillväxt. För det krävs helt andra insatser.

I Sverige har vi en stor och folkligt förankrad frivillig jägarkår som jag är helt övertygad om är den rätta gruppen att hantera den uppgiften.

Olof Liberg är docent i viltbiologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Grimsö, och koordinator för det Skandinaviska vargforskningsprojektet.

OLOF LIBERG

Mer läsning

Annons