Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljuskänslighet bara ett symtom

Annons

Ljuskänslighet och brist på vila räcker inte till som förklaringsmodell för att styrka elöverkänslighet. Johannes Lindh (Brev till ledarsidan den 3 december) nämner inte vilken forskning han grundar sina påståenden på varför jag inte kan så objektivt som möjligt bemöta dessa. Tyvärr minskar detta Lindhs trovärdighet.

Men vad jag känner till är att allt fler forskningsrapporter som studerar elöverkänslighet utifrån double blind-studier under mycket kontrollerade former klart visar att elöverkänslighet existerar och är ett objektivt verifierbart neurologiskt syndrom, miljöbetingat, allt enligt exempelvis studier ledda av PhD, Magda Havas, Trent University, Canada.

Det är inte utan anledning som WHO har klassificerat strålningen från mobiltelefoner som "möjligt cancerframkallande" i år. Eller som jag har nämnt i tidigare inlägg, att Europarådet i paragrafen om elöverkänslighet rekommenderat länderna, det vill säga även Sverige, att ta särskild hänsyn till "personer med syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält", resolution nummer 1815. Det vill säga, att inrätta lågstrålande zoner.

Det har hittills knappast varit prestigefullt att forska i frågan. Ett skäl kan givetvis vara det enorma vinstintresse som exempelvis mobilindustrin har. Läs exempelvis "Disconnect" av PhD, MPH,Devra Davis

I vilket fall som helst så existerar elöverkänslighet i allra högsta grad.

Minna Orvokki Halminen

samhälls- och beteendevetare

Mer läsning

Annons