Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Magnusson: SD:s väljare är inga missanpassade stackare som inte vet bättre

Vi måste försöka förstå varför en allt större grupp väljer alternativ som Trump och SD.

Annons

Kan marshmallowtestet säga något om Trumps och SD:s väljare?

Ni vet det där marshmallowtestet? En vuxen lägger en ljuvlig liten marshmallow framför ett barn och säger ungefär: "Jag ska gå i väg en stund. Du får äta den här direkt om du vill, men om du väntar tills jag kommer tillbaka så får du två marshmallows i stället."

Första gången testet genomfördes var 1960. En del av barnen klarade det, andra inte. (En liten flicka, som jag tror att fler än jag själv kan relatera till, kompromissade genom att förstulet slicka på sin marshmallow under väntetiden.)

När man många år senare gjorde en uppföljning så visade det sig att de barn som inte lyckats hålla sig hade gått ut med mycket sämre skolbetyg än de andra. Det tolkades länge som att otålighet och impulsivitet är tecken på låg intelligens.

Men en ny version av testet slog för några år sedan fast att huruvida man äter en marshmallow eller väljer att vänta inför löftet om två marshmallows även skulle kunna bero på om man känner tillit till andra människor. Om man känner samhörighet. Om man tror att det man gör spelar roll.

New Yorker publicerade häromveckan en satirteckning som visade hur Högsta domstolens ordförande i USA ängsligt håller fram en marshmallow till Donald Trump i en parodi på marshmallowtestet: "Om du väntar femton minuter så kommer jag ge dig två marshmallows och läsa eden som gör dig till president."

Teckningen går ju ut på att hela systemet nu förgäves försöker enas med en oregerlig regent, att det ängsligt gör eftergifter i hopp om att det ska få honom att bete sig. Men den anspelar förstås även på att Donald Trump är en sådan där unge som inte kan vänta med sin marshmallow.

Och det finns det onekligen en poäng i. Donald Trump är en marshmallowätare. Det är även hans skräniga anhängare och deras motsvarigheter i Europa; de som röstar på högerpopulister med fascistiska rötter och tentakler. Men sådana som Donald Trump glufsar i sig sina marshmallows genast av helt andra anledningar.

Trump glufsar i sig marshmallows?

Han gör det eftersom han föddes in i så gigantisk rikedom att det aldrig spelat någon roll hur han beter sig mot andra, hur dålig affärsman han är. Han står över normala spelregler, för inget han gör får några konsekvenser. Hans väljare, däremot, äter sin enda marshmallow eftersom deras erfarenhet är att det inte spelar någon roll, eftersom det ändå inte ger något att försöka följa andras regler. Mätningar har gjort tydligt att det som verkligen skiljer exempelvis Sverigedemokraternas väljare från andra är deras brist på tillit.

Låter det som att jag ömkar dem, och säger att de är missanpassade stackare som inte vet bättre? Det är inte så jag menar. Jag menar bara att skälet till att Donald Trump vann presidentvalet knappast var att han framstod som statsmannamässig och att hans politiska program var det som gynnade flest människor. De flesta som röstade på honom var folk som känner att det inte spelar någon roll. Sådana som vill jävlas med det etablissemang som de tänker sig stått i vägen för dem under hela deras liv. Och de talar besatt om det systemet, om eliten.

Medierna svarar med att granska deras "alternativa fakta" ännu hårdare, alla analyser går ut på att just detta granskande är svaret. Att rapportera vad som är sanning och lögn är ett av journalistikens grunduppdrag, så självklart ska medier ägna sig åt sådant. Men den som granskar andras fakta är också dömd att alltid ligga ett steg efter, och det gäller inte minst när det handlar om någon som helt saknar relation till faktiska fakta och som dessutom misstror journalisters objektivitet.

En mer framgångsrik strategi vore därför att försöka förstå varför en allt större grupp väljer detta"alternativ". Dessa personer kommer nämligen inte att ändra sig och sluta dela lögner bara för att någon talar om för dem att berättelsen de målar upp är fel. Tvärtom. Människor är visserligen logiska, som i att det alltid finns en orsak till allt de tar sig för. Men den orsaken är inte intellektuell, utan känslomässig.

Vi är många som oroar oss över att allt fler betraktar demokrati som ett onödigt, politiskt korrekt påfund. Lösningen är att helt enkelt komma på en berättelse som är mer lockande än att skita i allt, mer lockande än att äta sin enda lilla marshmallow i ensamhet och bittert svära över etablissemanget som inte bryr sig. Det borde inte vara så svårt att erbjuda dem ett bättre alternativ. Inte egentligen.

Mer läsning

Annons