Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Vi måste prata om den sociala snedrekryteringen till högskolan

Annons
Högskolan Dalarna i Falun. En annan värld än Handelshögskolan i Stockholm.

Prestigeuniversitet och -högskolor är i det närmaste reservat för högpresterande akademikerungar.

På exempelvis Försvarshögskolan, Kungliga musikhögskolan och Chalmers, tre av de lärosäten där den sociala snedrekryteringen är som störst, har bara en av tio studenter lågutbildade föräldrar (definierat i statistiken som högst två års gymnasieutbildning). På Handelshögskolan i Stockholm, den skola som sticker ut mest, har bara två procent av studenterna arbetarbakgrund.

Sammantaget för samtliga universitet och högskolor ligger andelen studenter med lågutbildade föräldrar på 21 procent, detta enligt en granskning som Svenska Dagbladet har genomfört.

I det här avseendet har mindre högskolor och universitet lyckats betydligt bättre i sin rekrytering. För Högskolan i Dalarnas del ligger andelen studenter med föräldrar med högst tvåårig gymnasieutbildning på 27 procent – sex procent över rikssnittet och 13 gånger så högt som på Handelshögskolan. Det är kanske inte så konstigt.

Dels fångar de regionala högskolorna upp människor ute i landet som vill plugga men som av olika anledningar inte kan eller vill flytta till någon av storstäderna eller de traditionella studentstäderna (här kan till exempel den svåra situationen på bostadsmarknaden spela in). Dels så krävs det ofta inte lika höga betyg för att komma in på utbildningarna.

Är då denna tudelning mellan olika lärosäten ett problem? Ja faktiskt. Det är bara att titta hur utbildningen bland topparna i det svenska näringslivet ser ut. En betydande del har examen från Handelshögskolan i Stockholm.

Det är uppenbart att investmentbanker och många bolag i finansbranschen rekryterar direkt från Handelshögskolan. Att ha en civilekonomexamen därifrån är onekligen en dörröppnare på ett sätt som en ekonomiutbildning från till exempel Högskolan i Dalarna inte är.

På Handelshögskolan i Stockholm har bara två av hundra studenter lågutbildade föräldrar. Bild: Lars Pehrson/SVD/TT

Det är tydligt att den sociala snedrekryteringen till de mest prestigefulla utbildningarna och lärosätena reproducerar och förstärker redan existerande klasskillnader. Detta eftersom det ofta är barn till redan framgångsrika personer som kommer in på de högst ansedda utbildningarna. Och som därmed också i högre grad rekryteras till de mest attraktiva jobben.

Nu är sanningen förvisso inte så enkel som att de regionala högskolorna alltid är sämre. Det finns utbildningar där Högskolan i Dalarna håller mycket hög nivå. Universitetskanslerämbetet ger särskilt höga betyg till utbildningen i religionsvetenskap och till högskoleingenjörsutbildningarna med inriktning mot maskin- och byggteknik.

Men vad studier vid till exempel Handelshögskolan ger, som inte är lika tydligt på mindre prestigefyllda lärosäten, är ett viktigt kontaktnät som är värdefullt långt efter examen.

Det är förstås bra att allt fler, också från hem utan högutbildade föräldrar, studerar vidare efter gymnasiet. I dag har 27 procent (i åldersspannet 25-64 år) minst tre års eftergymnasiala studier jämfört med 11 procent 1990.

Men fortfarande är det huvudsakligen akademikerbarn som tar sig in på de allra mest prestigefyllda utbildningarna. Hur denna trend ska kunna brytas, så att alla elever med bra betyg och hög studiemotivation ges samma förutsättningar, förtjänar en fördjupad debatt framöver.

Mer läsning

Annons