Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Prioritera att behålla de poliser som redan arbetar

Annons
Nästan tre procent av landets poliser hoppade av yrket i fjol, skriver Tomas Karlsson. Foto: Johan Nilsson.

Det har gått inflation i hur många nya utbildningsplatser på polishögskolorna som de politiska partierna utlovar. Och tanken är alltid att detta per automatik ska göra att antalet polisanställda blir fler.

Det är naturligtvis inte fel att satsa på att utbilda nya poliser. Problemet är snarare att så få på allvar diskuterar det som händer i den andra änden.

Avhoppen från polisyrket är mycket stort. När Dagens Nyheter presenterar en faktaspäckad granskning om poliskåren framgår utvecklingen tydligt.

Mellan år 2006 och 2010 ökade antalet poliser i tjänst med 3 000 – efter att den dåvarande alliansregeringen satsat stort. 2010 passerade antalet poliser i Sverige 20 000.

På den nivån står polismyndigheten fortfarande och stampar, trots att utbildningsplatserna byggts ut och kommer att byggas ut ytterligare. Skälet är enkelt: allt fler poliser säger upp sig och lämnar yrket. Enligt Dagens Nyheters granskning var det 545 poliser under 63 år som lämnade in polisbrickan under 2017. Antalet avhoppare motsvarar närmare tre procent av hela kåren – och andelen avhopp har fördubblats jämfört med år 2014.

Polisens omorganisation, som har haft förtvivlat svårt att sätta sig är en. Löneläget och arbetsmiljön är andra. Man ska inte heller underskatta konjunkturläget i samhället. Poliser är attraktiva att anställa även utanför myndigheten – och de har det relativt lätt att hitta andra jobb i det privata näringslivet eller på andra myndigheter.

Andelen avhoppare hade kunnat vara ännu högre om inte polismyndigheten aktivt arbetat för att värva tillbaka dem som lämnat.

Men det går inte att blunda för fakta. Polismyndigheten dräneras på erfarenhet, kunskap och kompetens när avhoppen av befintliga poliser fortsätter. Inte minst gäller det utredare – där personalbristen är skriande.

Och det blir skevt när tonvikten i den politiska debatten ständigt läggs på att utbilda och sedan tro att det bara är att slussa in de nybakade poliserna på de vakanta tjänsterna.

Då blundar man för att polisutbildningarna har svårt att fylla sina platser, trots att begåvningskraven för att bli antagen dessutom har sänkts. Det är svårt att veta vilken effekt de sänkta kraven får på poliskåren. Risken att de erfarna poliser som stannat kvar när kollegorna sagt upp sig nu får nya arbetskamrater som kommer in på en betydligt lägre kunskapsnivå än vad som borde vara fallet.

Svaret på frågan kan därför inte alltid vara att proppa in ännu fler nya i systemet. Det handlar minst lika mycket om att fokusera på vad som krävs för att få människor att stanna kvar. Det är när arbetsvillkor, lön, karriärmöjligheter och arbetsledning fungerar som viljan att stanna ökar.

Det i sin tur kan ge positiva effekter även på polisutbildningen. Fler lockas att söka. Det är inte önskvärt att antagningskraven är så låga att i princip alla som söker kommer in – och att platser ändå står tomma. Attraktiva yrken ska ha en konkurrens om utbildningsplatserna – det premierar den som vill och kan.

Mer läsning

Annons