Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: MP måste omfamna kapitalismen

/
  • MP:s språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin har en hel del att fundera över.

Annons

När Miljöpartiet håller kongress i helgen är elbilstillverkaren Tesla mer värd på börsen än den historiska giganten General Motors.

De "vita, medelålders, heterosexuella männen" som MP:s dåvarande språkrör Åsa Romson tog upp 2014 har i praktiken gjort miljön till sina livsprojekt.

Det skakar om Miljöpartiets grundvalar. Sedan partiet grundades har civilisationskritiken, att vi radikalt måste ompröva vårt sätt att leva för att rädda planeten, varit en bärande idé. Det är ur denna tanke välkända miljöpartistiska idéer om behovet av en räntefri ekonomi härstammar.

Men det blev inte som civilisationskritikerna föreställde sig. Till stor del är det globalisering och kapitalism som nu visat sig vara förutsättningen för ett grönare samhälle. Det är entreprenörer snarare än antroposofer som står för lösningarna på föroreningar och klimatförändringar.

Kanske har Miljöpartiet därmed blivit överflödigt. Många av partiets argaste kritiker lär hävda att så är fallet, och de kanske kommer de att få rätt.

Att ställa om från att vara ett parti som lovar goda saker till godhjärtade människor, till att vara ett parti inriktat på att leverera sakpolitiska resultat är svårt. Att opinionssiffrorna fortfarande ligger kvar kring riksdagsspärren och att partiet förlorat förtroende i miljöpolitiken visar dessutom att problemen går långt djupare än vad många nog föreställde sig när det för ett år sedan utlovades en "nystart".

Den som nöjer sig med att se ett parti fullt av politiska drömmare som blivit omsprungna av den gröna samtiden, missar som Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson konstaterade häromdagen (22/5) något viktigt. Miljöfrågorna är en del av samtidens DNA, vilket skulle kunna ge partiet en konkurrensfördel jämfört med övriga partier som får sin politiska energi ur andra frågor.

Miljöpartiet har inte den positionen i dag. Men när, och om, man hämtar sig från den chock det politiska ansvarstagandet inneburit finns potentialen.

Det handlar om att vara ett parti som konstruktivt driver på för ett grönt samhällsbygge. Det är ett parti som i stället för att kräva en "fredsminister" hittar svaren på varför det i Sverige, till skillnad från i andra länder, tycks vara omöjligt att genomföra en investering i höghastighetsbanor inom en rimlig tidshorisont. Och det är ett parti som ser individualism och marknader som lika självklart som cykelbanor och elbilar.

För övrigt är det även ett parti som skulle kunna vara en alldeles utmärkt samarbetspartner för en alliansregering.

Mer läsning

Annons