Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Mandelas försoningspolitik förblir ett viktigt föredöme

Annons
Foto: AP Photo/Theana Calitz-Bilt

I veckan var det 100 år sedan Nelson Mandela föddes. Han vigde sitt liv åt kampen mot rasåtskillnad - apartheid - i Sydafrika och fick som ANC-ledare och president leda landet sedan apartheidregimen fallit.

Trots årtionden som fängslad stod Mandela efter frigivandet för försoning och han avgick efter en presidentperiod. Det är alltför få ledare som har den moraliska och personliga styrkan, i synnerhet om de har störtat en tidigare förtryckarregim.

I dag ser vi, som tidigare president Barack Obama framhöll i ett tal till Mandelas minne, oroande exempel på länder som blir minde demokratiska. "Starka" ledare ser till att behålla makten och undergräva demokratin.

Kampen mot rasåtskillnaden tog lång tid, och engagerade många människor och föreningar i Sverige.

Det var en enveten och segdragen kamp. Krav på bojkott väcktes redan på 60-talet, och många aktioner och demonstrationer genomfördes.

Men det dröjde med politiska beslut. 1979 fick Ullstenregeringen igenom ett förbud mot nyinvesteringar. Under 1980-talet kom skärpningar – som förbud mot import av jordbruksvaror, rätt för kommuner att fatta egna beslut om bojkott av sydafrikanska varor och till slut ett handelsförbud. Befrielserörelser i södra Afrika fick omfattande svenskt bistånd, en hel del hemligt.

Riktigt heltäckande blev dock isoleringen aldrig, svenska företag kunde övervintra. Men Sverige gick tveklöst i spetsen bland västländer i kampen för att bekämpa den vita minoritetsregimen i Sydafrika.

Värt att notera är likheter med den i dag populära Gal-Tan-skalan, där annat än höger-vänster-frågor sägs dela partier. L och grupper till vänster om S var, liksom när det gällde biståndets storlek, pådrivande för att isolera Sydafrika. Konservativa var emot, S splittrade och mer försiktiga.

Men plötsligt hände det. Runt 1990 föll kommunistregimerna i Östeuropa och Sovjetunionen. Regimen i Sydafrika hade framställt sig som ett bålverk mot kommunismen. Nu försvann det argumentet.

Den sydafrikanska regimen gav till sist efter, hävde förbudet mot ANC och frigav Mandela. Apartheid avskaffades och ANC vann det första valet med allmän och lika rösträtt. Mandela blev president.

Det var en tid då demokrati och frihet vann många segrar. På senare år har tyvärr vinden vänt. Men jämfört med tiden då svenskar stretade på mot apartheid är världen mycket friare i dag.

Många svenska antiapartheidaktivister påverkades av 1960- och 70-talets starka vänstervåg. Stödet skulle ges villkorslöst, de socialistiskt dominerade befrielserörelserna dyrkas. Det bidrog till att en del bistånd slösades bort och att övergrepp accepterades.

Men frihetsrörelser har ofta svårt vid makten. Även i Sydafrika finns utbredd korruption och maktfullkomlighet i styrande ANC.

Den korrumperade presidenten Jacob Zuma tvingades dock, om än sent, bort, och ersattes av Cyril Ramaphosa. Förhoppningsvis kan Nelson Mandela förbi ett föredöme i sitt hemland.

Mer läsning

Annons