Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Inte okej att smita för att man är missnöje med välfärden

Annons

Förmögna människor som Leif Östling kommer aldrig att få lika mycket välfärd tillbaka som de betalar in skatter till det gemensamma. Och det är helt rätt.

Svenskt Näringslivs ordförande (och tidigare Scania-chefen) Leif Östling framstår inte som särskilt sympatisk när han till Uppdrag Gransknings reporter häver ur sig: Ja, det finns ju alltid en egoism i det hela. Man frågar sig också: Betalar man in 20-30 miljoner per år – vad fan får jag för pengarna?

Det var ett uttalande han senare backade ifrån och menade att det var slarvigt uttryckt.SVT:s Uppdrag Granskning har kunnat avslöja att han och andra höjdare inom finansvärlden, hittills har undvikit att betala skatt i Sverige för delar av sina inkomster. Östling har gjort detta genom att ha bolag på Malta och Luxemburg, kända för sina låga skatter.

Det Östling har gjort är inte alls olagligt. Han har heller inte nolltaxerat i Sverige. Östling har på några år betalat mer i skatt i Sverige än de flesta av oss gör under en hel livstid.Det är mot bakgrund av detta svårt att utmåla honom som en girigbuk som inte drar sitt strå till stacken.

Den ekonomiska eliten i samhället kan på ett friare sätt välja hur mycket skatt den ska betala. Få sjuksköterskor har ett holdingbolag på Malta.

Men är man missnöjd med hur Sverige fungerar så bör man rikta sin ilska åt rätt håll, och försöka påverka vad svenska skattepengar går till. Inte, likt Östling, dra sig undan det svenska skattetrycket och motivera det med att han inte får särskilt mycket för pengarna.

Att människor använder sig av lagar och regler på ett sätt som är mest förmånligt för dem är inte förbehållet eliten. Många människor skatteplanerar, men naturligtvis inte för samma belopp som Östling. Det är nog få som gladligen betalar mer skatt än de behöver.

Länderna som figurerar i Östlings fall är EU-länder och Sverige har avtal på skatteområdet med dem. Östling tjänade pengarna under sina många år utomlands och har låtit pengarna stå kvar i aktiva bolag. När han lyfter dem i Sverige kommer de att beskattas.

Att finansminister Magdalena Andersson kritiserar de dispositioner hon själv givit klartecken för är anmärkningsvärt. Listan på socialdemokrater som också skatteplanerar är ju mycket lång, för övrigt.

Problemet är den syn på skatter och individuellt ansvar för vårt gemensamma samhälle som Östling ådagalägger när han får kritiska frågor. Östlings förtydligande att han inte utnyttjat välfärden särskilt mycket i relation till sina inbetalningar är helt poänglöst.

Modellen bygger ju på att den som har stora inkomster är nettobetalare medan de med små inkomster – de som kanske är sjuka eller arbetslösa – är nettomottagare. Det brukar sammanfattas med devisen från var och en efter förmåga åt var och en efter behov.

Mer läsning

Annons