Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Detta är Barack Obamas arv

På fredag tar Donald Trump över som USA:s president. Men vilket arv lämnar Barack Obama efter sig?

Annons

Vilket arv lämnar Obama efter sig när han lämnar Vita huset?

Åtta år går snabbt. På fredag lämnar Barack Obama över nycklarna till Vita huset till Donald Trump. En era är över. Men vilket arv lämnar USA:s 44:e president?

"Yes, we can" och "Change we can believe in". Obamas valkampanj 2008 genomsyrades av optimism och löften om förändringar. Glöm Bush-eran med krig och ekonomisk kris var budskapet. Nu ska vi i stället gå mot fred och välstånd.

Det gick så där.

Han vann folkets förtroende. Och omvärldens. Men åtta år efter hans valseger är det inte mycket kvar av den där optimismen. Och världen är inte ett dugg fredligare.

Det som kommer att definiera Obamas arv är kanske inte hans sjukvårdsreform, eller försök till att reformera USA:s migrationspolitik eller kriminalvård. Att han öppnade dörren till Kuba var historiskt i och för sig. Men det som allra mest kommer att färga Obamas arv är hans enorma misslyckanden i Mellanöstern, en region som för tillfället brinner.

I början av sitt presidentskap åkte Obama till Kairo, Egypten, och deklarerade för omvärlden att han sökte en ny början med den muslimska världen. Det var en tydlig markering mot föregångaren George W. Bushs krigshets. USA skulle snabbt dra sig tillbaka från Irak, och den militära insatsen i Afghanistan skulle minska.

Men Obama hade aldrig räknat med vad som skulle hända sen. Tre år in på hans första mandatperiod smällde det till rejält. Den arabiska våren spred sig över Mellanöstern. Diktatorer i Tunisien och Egypten avsattes av enorma folkmassor som protesterade på gator och torg.

Obama ställdes inför ett svårt dilemma. Den amerikanska linjen i Mellanöstern hade länge varit stabilitet framför utbredd osäkerhet. Men kunde han verkligen ignorera miljontals människors vädjan om politisk frihet? Det blev några velande veckor för Obama. Han uttryckte sympati för protesterna men vågade inte rakt ut kräva diktatorernas avgång. För vad skulle kunna komma efter dessa auktoritära ledare? Det var oklart.

Obamas ovilja att agera kom dock att bli som tydligast i Syrien. Där möttes protester av brutalt våld och förföljelse. Antalet döda steg för varje dag. Omvärlden såg på medan ett inbördeskrig långsamt höll på att bryta ut. Obama vägrade att besluta om en militär intervention, inte ens när diktatorn Bashar al-Assad släppte kemisk stridsgas över civila bostadsområden. Assad insåg att han hade fria händer. Jihadister släpptes fria från syriska fängelser, och i grannlandet Irak organiserade sig jihadistgrupper som Islamiska staten (IS) för att gå in i Syrien. Inbördeskriget blev blodigare, och de moderata krafterna inom oppositionen pressades allt mer av såväl regimstyrkor som jihadister.

Till slut var Obama tvungen att agera. När IS hotade den kurdiska huvudstaden Erbil i norra Irak meddelade han omvärlden att en humanitär intervention var på gång.

Frågan som länge kommer att engagera akademiker är om Obama kunde ha undvikit allt detta om han bara intervenerat i Syrien tidigare.

För i dag ser vi konsekvenserna av hans ovilja att agera tidigt. Miljontals syrier är på flykt. Assads styrkor fortsätter att mörda civila. Islamiska staten kunde från sina nya erövrade områden i Syrien inledda en offensiv mot Irak. Under deras tyranni har jihadisterna begått folkmord och tvingat in människor i slaveri. Lokala jihadistgrupper i bland annat Afghanistan och Libyen svor trohet till det så kallade kalifatet.

Så mycket för en ny början med den muslimska världen.

Mer läsning

Annons