Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Därför är utställningen om transpersoner på Dalarnas museum så viktig

Annons
Ett av verken i utställningen id:TRANS är tillkommet på Dalarnas museum, där utställningen hänger till den 13 maj. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Den nya utställningen id:TRANS på Dalarnas museum vill diskutera transpersoners situation, historia och om könet sitter i knoppen eller i kroppen.

Transdebatten kan väcka även frågor om feminism. Vad är att vara kvinna? En till synes enkel fråga, men ändå oändligt svår.

I samband med att kampen för transsexuellas rättigheter kommit att ta allt mer plats i den feministiska samhällsdebatten har det uppstått både oro och frågetecken som den senaste tiden brett ut sig på flera av rikstidningars kultursidor.

Författaren och vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman portats från en konferens om porr och prostitution som hölls av Roks, riksorganisationen för kvinnoorganisationer och tjejjourer.

Ekis Ekmans ”brott” var att hon problematiserat runt den allt vanligare praktiken att i offentligheten lyfta bort ordet kvinna, då man menar att det kan upplevas som exkluderande, samt att hon ifrågasatt en definition av kön som något som endast sitter i huvudet.

I flera av våra grannländer, och troligtvis snart även i Sverige, är det till exempel möjligt för människor att på id-kort själva välja kön utan att någon operation är nödvändig. I Aftonbladet (180117) skriver Ekis Ekman med anledning av detta:

”Om hela samhället ska ändra sitt synsätt på vad kön är, har det konsekvenser för alla. Vad händer med statistik över könsbaserat våld och löner när vi inte längre kan tala om biologiskt kön? Vad vi gör med den halva av mänskligheten som riskerar i högre grad att aborteras, könsstympas, nekas skolgång, våldtas, giftas bort som barn, misshandlas i hemmet, få lägre lön, utsättas för sexuella trakasserier, diskriminering på arbetsmarknaden och utföra större delen av hemarbetet – ska denna grupp inte ha något eget namn alls?”

Det går inte att bortse ifrån att det är helt rimliga frågor. Frågor som alls inte är något ifrågasättande av transpersoners rätt att existera, vilket insinuerats i den efterföljande debatten.

Feminister från alla politiska läger har allt sedan kvinnor började kämpa för samma rättigheter och möjligheter som män, slagits mot de orättvisor som just biologi och sociala aspekter av att vara kvinna leder till i vårt samhälle.

Att många feminister uppfattar kraven på en köns­definition baserad endast på individens egna känslor som ett hot som riskerar att osynliggöra och köra hela denna kamp i sank är inte konstigt.

Får man inte längre prata om biologiska kvinnokroppar försvinner dessutom hela grundförutsättningen för den viktiga genusmedicinen, som på senare år gjort stora framsteg genom att kunna visa att kvinnors kroppar kan reagera annorlunda på läkemedel än mäns och dessutom visar andra symptom vid bland annat hjärt- och kärlsjukdom.

Det måste gå att diskutera kön, identitet och biologi utan att det resulterar i en tävling om vem som är mest förtryckt.

Kvinnokampen innefattar alla kvinnor, de som är födda med snippa och livmoder och de som korrigerat sitt kön.

Men eftersom vägen till helvetet ofta är kantad med goda intentioner måste vi våga lyfta olika perspektiv, utan att försöka tysta ned svåra och ibland motstridiga frågor om vad det egentligen är att vara kvinna.

Malin Lernfelt

Mer läsning

Annons