Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Bara hälften av V:s väljare tycker att höjda skatter och bidrag är bäst ekonomisk politik

/
  • Partiledaren Jonas Sjöstedt och den ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson får inte med sig V:s egna väljare på den övergripande ekonomiska politiken de driver.

Annons

Vänsterpartiets grundläggande mål är en omstöpning av svensk ekonomi i socialistisk riktning.

V vill konsekvent höja skattetrycket, konsekvent spendera mer offentliga medel, konsekvent låta offentliga sektorn svälla och konsekvent höja bidragen.

Andelen av ekonomin som finns under politikers beslutanderätt ska öka och andelen som medborgarna själva har makten över ska minska – så ser ambitionen ut och för V är detta en "demokratisering".

Vad tycker väljarna om V:s samlade ekonomiska politik?

Jo, om den tycker de inte.

V stod nästan stilla i valet 2014 (+0,1 procentenheter till 5,7 procent) i ett samhälle som V inskärper (och alltid inskärpt) rör sig i fel riktning.

V har inte stöd för sin övergripande ekonomiska politik från sina egna väljare.

I den halvårsvisa undersökningen Sakägarskap i politiken som DN/Ipsos gör (en uppdatering presenterades den 5 mars) uppger 3 procent i väljarkåren att V är det bästa partiet i kategorin "Sveriges ekonomi".

När det handlar om kategorin "Jobb och sysselsättning" når V 4 procent.

Analytiker ledarredaktionen talat med menar att det är någonstans här, på 3-4 procent, som andelen kärnväljare – sådana som tycker att partiet har bäst politik för samtliga politikområden – för V finns.

V:s totala opinionsstöd hålls uppe av högre siffror inom andra politikområden, som "Invandring" (7 procent), "Sjukvård" (9), "Äldreomsorg" (10).

Mätningar visar att 15-20 procent av väljarna tycker att vinstförbud i välfärden är en mycket viktig politisk fråga. Trots att V är partiet som ensamt och klarast driver denna linje byter inte dessa väljare till V.

Att V får mer röster än stödet för V:s övergripande ekonomiska politik ses av analytiker ledarredaktionen talat med som att vissa väljare ser V:s roll som "vakthund" för S, vars ekonomiska politik uppskattas mer, men som vissa väljare inte vill ska bli liberalare.

V:s senaste krav i budgetförhandlingarna är ett bra exempel på partiets politik:

Allt handlar om att fördela pengarna och inget handlar om att se till att det finns några pengar att fördela.

För V kan skatterna därför alltid höjas lite till.

Det är inte så ofta som V föreslår en skattesänkning. Men i helgen hände det faktiskt.

I helgen kom nämligen V ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson med partiets senaste krav i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen: sänkt skatt på sjukersättning, det som tidigare hette förtidspension.

Skattesänkningen ska bara vara några hundralappar, men minska skatteintäkterna med omkring en miljard. Denna skattesänkning vill V finansiera med skattehöjningar, till exempel återinförd förmögenhetsskatt, högre skatt på aktieutdelningar och lägre ränteavdrag.

Orsaken till att V vill göra denna skattesänkning är att de med sjukersättning i dag betalar högre skatt än dem som jobbar. Det tycker V är fel.

"Det kan ju inte vara meningen i ett välfärdsland som Sverige, att den som är sjuk ska betala mest i skatt", sade Ulla Andersson i en tv-intervju.

Det kan låta vettigt.

Men orsaken till den här skillnaden är de jobbskatteavdrag som alliansregeringen införde, och som S-MP-regeringen inte har avskaffat.

Jobbskatteavdragen innebar att skatten på arbete blev lägre än skatten på a-kassa, föräldrapenning och sjukersättning.

Syftet med detta avdrag var att göra det mer lönsamt att jobba, och på så sätt göra att fler jobbade och att fler jobbade längre tid.

Jobbskatteavdragen har fungerat. De har gjort att fler jobbar, vilket har inneburit högre skatteintäkter. Jobbskatteavdragen är därmed en av anledningarna till att sysselsättningsgraden i Sverige är överlägset högst i EU.

V röstade konsekvent emot alla jobbskatteavdrag. V vill i förlängningen att jobbskatteavdragen tas bort och att skattsatsen för dem som jobbar skall vara lika hög som för dem som får a-kassa, föräldrapenning eller sjukersättning.

Det här är väldigt typiskt för V.

Vänsterpartisterna är alltid intresserade av hur fördelningen i samhället ser ut, men nästan aldrig intresserade av hur det skapas något att fördela.

För V tycks skatterna för de "rika" aldrig kunna bli tillräckligt höga, oavsett vad detta får för konsekvenser för antalet arbetstillfällen eller för skatteintäkterna.

För V ger högre skatter alltid högre skatteintäkter.

LÄS MER: Slopad värnskatt skulle finansiera 7000 poliser

Att högre skatter på arbete kan göra det mer ointressant att arbeta tycks man inte ha någon som helst förståelse för, på samma sätt som man inte tror att högre bidrag minskar intresset för att arbeta.

Den här bakvända synen på ekonomi genomsyrar V. Ett annat tydligt exempel är partiets krav på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Att detta skulle innebära mycket kraftigt ökade kostnader för den offentliga verksamheten och de svenska företagen tycks man inte bry sig om.

Det är därför bara att hoppas att S kan stå emot V:s krav i budgetförhandlingarna. För även om S ekonomiska politik också har stora brister, så finns det ändå en viss förståelse för vikten av ekonomisk tillväxt och att välståndet måste skapas innan det går att fördela.

Den insikten tycks helt saknas i Vänsterpartiet.

Mer läsning

Annons