Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landsbygden falnar och dör

Annons

Devisen "Hela Sverige ska leva" känns knappast längre relevant i många av Dalarnas kommuner. Särskilt inte i byar och mindre tätorter utanför centralorten.

Jag tycker att det är hög tid att ställa sig frågan om det är realistiskt att tro att det finns någon överlevnadschans för stora delar av Dalarnas landsbygd.

Trots att vi i Sverige hävdar att vi bor i ett förhållandevis rikt land med hög välfärd, saknas hela tiden pengar, till och med för att klara basverksamhet som skola, vård och omsorg.

Kommunerna sparar och skär ner. Landstinget har usel ekonomi med enorma besparingskrav som resultat. Vårdcentraler, distriktssköterskor och tandvårdskliniker riskerar att läggas ner.

Posten får inte lönsamhet på verksamheten och har tvingats till omfattande indragningar och bankerna tvingas också slimma sin organisation för att klara lönsamheten.

De stora förlorarna i denna generella brist på pengar är den del av befolkningen som valt att bosätta sig på landsbygden.

Visst, det är tjusigt med frisk luft, stor gård och möjligheter till jakt och fiske.

Men när vital samhällsservice som tidigare varit statens, landstingets och kommunens självklara uppgift, även i landsbygd, sakta med säkert försvinner från byn, då tvingas vi nog acceptera att många byar går mot sin undergång. När sedan butiken läggs ner och inte ens ersätts med en bilburen leverans av matvaror till byn, ja, då är situationen tämligen prekär.

För var finns motkraften?

Befolkningen runt om i Dalarna kommer säkert att streta emot så gott det går. Men jag befarar att Dalarnas karta kan ritas om ganska ordentligt om 20 år. I varje fall när det gäller markeringen för mindre tätorter och byar i länet.

En annan bidragande faktor till min befarade prognos för utvecklingen i länets landsbygd är ålders- och infrastruktur. Andelen äldre människor på landsbygden är väldigt stor och tillgången till allmänna kommunikationsmedel är minst sagt dålig. Utan egen bil och körkort är det inte möjligt att pendla till jobb och annan service i centralorten.

Erik Westholm, forskningsledare i Falun och ny ledamot i länsstyrelsens styrelse, gjorde nyligen en utredning om Glesbygdsverkets arbete och roll.

Han hävdar att det finns relativt goda framtidsutsikter i de tätorter och samhällen som i dag kan uppvisa livskraft i form av kultur och turism. Westholm efterlyser också en ny utredning som ska fokusera på samhällets mål för landsbygdspolitiken.

När jag själv besöker samhällen som exempelvis Insjön, Idre, Siljansnäs, Dala-Järna, Söderbärke, Svärdsjö, Furudal, Sälen, Stora Skedvi och Dala-Husby delar jag Erik Westholms optimism för framtiden, även om jag tror att risken är uppenbar att även dessa orter minskar i befolkning.

Dalarna behöver nämligen en befolkningsökning och en tillväxt i sysselsättningen om satsningar i kommunernas tätorter ska spilla över av livskraft också till orterna runt omkring.

Det går att diskutera på samma sätt när det gäller vikten av att länet har en stark centralregion. Om inte Falun/Borlänge långsiktigt kan hävda sig mot andra regionstäder som Gävle, Västerås och Örebro, blir det inget "överspill" till de övriga kommunerna i länet.

Nu befinner vi oss visserligen i hänryckningens tid. Det får dock inte betyda att vi ryggar inför de problem som Dalarna står inför när det gäller sysselsättning och befolkningsutveckling.

Problemen är nämligen kvar också efter pingst...

Mer läsning

Annons