Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laila Freivalds öde räddar regeringen

Annons

den 31 mars2006

Inför en uppenbar risk att förlora en omröstning avstår den borgerliga alliansen möjligheten till denna markering.

Förvisso har regeringen och socialdemokratin redan fått betala ett högt politiskt pris genom Laila Freivalds avgång som justitieminister. Men Göran Persson gav inte sin mångåriga arbetskamrat och vän sparken på grund av hennes hantering av tsunamin. Det var sedan Laila Freivalds undanhållit statsministern viktiga fakta kring justitiedepartementets agerande i fallet med Muhammedteckningarna, som Göran Persson lät sin justitieminister gå.

Med tanke på konstitutionsutskottets (KU) kritik av statsministern och med be-aktande av hans övergripande ansvar för regeringen och därmed de övriga ministrarna som kritiseras, hade det inte varit orimligt att de borgerliga gjort misstroendet till en riksdagsfråga. Även med en förlust i omröstningen hade åtgärden ändå blivit en viktig markering från oppositionen.

Möjligen kan hävdas att oppositionens slutsats, att inte dra KU-kritiken inför riksdagen, är en seger för en pragmatisk inställning till den politiska verkligheten. Men det är inte självklart att väljarna tycker så.

Vi har tidigare hävdad att alliansen borde ha agerat redan efter katastrofkommissionen förödande recension av regeringens handläggning. Vid den tidpunkten hävdade emellertid de borgerliga partierna att de ville avvakta fortsatt handlande till efter utslaget i konstitutionsutskottet.

Nu vet vi slutresultatet. Men de borgerliga nöjer sig med att ett enigt KU, således även socialdemokraterna, kraftfullt reagerar och kritiserar sex ministrar. Vilket i sig är en fullständigt unik situation och innebär att debatten om regeringens agerande fortlever, trots att det inte blir någon ytterligare misstroendediskussion.

Det är mindre än sex månader till valet och därför blir det nu väljarna som får chansen att överväga förtroendet för Göran Persson som statsminister och socialdemokraterna som ett regeringsdugligt parti.

Det viktigaste är emellertid inte konsekvenserna av ansvarsutkrävandet. Det väsentliga är att nationen Sverige lär av läxan så att kommande katastrofer, stora och små, kommer att hanteras på ett annat sätt än vad som skedde under de dramatiska dagarna under julhelgen 2004.

Med tanke på vad Sverige upplevt av tragiska händelser, tsunamin, mordet på Anna Lindh, Estoniakatastrofen och Palmemordet, bör det inte saknas dokumentation att sätta i händerna på alla dem som får i uppgift att forma landets katastrofberedskap och hur den praktiskt ska komma till utförande.

Förhoppningsvis är arbetet redan en bra bit på väg.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons