Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnovåldet måste stävjas!

Annons

Flera av seminariedeltagarna vittnade om liknande problem för många kvinnor. Anmälningarna om kvinnovåld är toppen av ett isberg.

Tusentals kvinnor lever i skräck för att anmäla sina plågoandar. Att involvera andra innebär att utsätta sig själv, och dem man tar hjälp av, för fara. När självförtroendet brutits ned på grund av förnedring och våld så är steget till att ringa polisen eller ett kriscentrum för många kvinnor alldeles för långt. Och med en man ständigt i hasorna, driven av kontrollbehov i kombination med alkohol och ångest, så vågar många inte ta det svåra steget att bryta upp. Rädslan är alldeles för stor.

Men det finns små strimmor av hopp. Ny teknik finns färdig att användas bara politikerna och juristerna ger klartecken. Då blir det möjligt för kvinnor att genom mobiltelefonen få veta om deras plågoande är i närheten, om denne bär fotboja. Genom digitala kartor kan polisen följa både en person med besöksförbud som bär fotboja och den kvinna han förföljt. Om de befinner sig inom samma område skickas signaler till en larmcentral och personerna kan lokaliseras inom en triangel på ett fåtal meter.

Men tekniken kan inte ersätta det mänskliga civilkuraget och rättssystemet.

Som vanligt får vi sätta en stor tillit till frivilligorganisationer.

Många kvinnojourer gör ett enormt viktigt arbete. Men resurserna är knappa och de flesta arbetar helt ideellt. I de största städerna finns endast ett fåtal hemliga lägenheter där kvinnor i akut behov av skydd kan bo. Och när de är tvungna att lämna kriscentrets lägenhet är bostadssituationen så katastrofal att de inte hittar någonstans att bo.

För invandrarkvinnor är läget ännu mer akut.

Vid kriser är det viktigt att kunna tala sitt modersmål eftersom många inte kan uttrycka känslor och prata i paniksituationer på ett annat språk. Men kommuner brister ofta i att tillhandahålla möjligheten att tala med någon på sitt modersmål. Även här måste vi lita till de frivilliga.

På kvinnoorganisationen Terrafem i Stockholm kan hjälpsystrarna 27 olika språk. De har kunskaper om olika kulturer och har kompetensen att hjälpa utsatta invandrarkvinnor. Men deras verksamhet får inte det stöd, engagemang och den uppmuntran det förtjänar.

Våldet mot kvinnor är inte någon kvinnofråga allena. Det är en fråga som angår oss alla.

Många har för länge kunnat hålla sig undan och hävda att familjens sfär inte tillåter att utomstående knackar på. I vissa fall måste civilkurage och mod stå ovanför sådant. Det får inte bli tabubelagt att ingripa när det sker våld i hemmet, även om det inte är vårt eget hem.

Mer läsning

Annons