Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnodag med blandade känslor

Annons

Det är med blandade känslor som jag denna morgon vaknar upp till internationella kvinnodagen. I vårt län tjänar kvinnor mindre än män. Kvinnor är också sjukskrivna i högre grad än sina manliga kollegor.

Ursäkta att jag tar upp dessa fakta, men jag vet inte om jag är sugen på champagne eller gravöl i dag.

Mycket på jämställdhetsområdet har gått framåt i den offentliga sfären de senaste decennierna, men fortfarande råder 1950-tal i många familjer när det kommer till arbetsfördelning.

Tydligen är tvätten den syssla i hemmet som är mest ojämställd. Män ägnar i snitt tre minuter varje dygn åt att tvätta sina kalsonger, medan kvinnor står i tvättstugan sjutton minuter per dygn.

Kvinnors tid är dessutom mer splittrad och avbryts av hemarbete, medan mäns vardag är tydligare uppdelad i arbetstid och fritid.

Här slutar säkert många att läsa i tron om att det inte gäller dem. Men vi bidrar alla till statistiken på ett eller annat sätt, det gäller bara att lyfta blicken.

När min mamma reste bort i några veckor i höstas var frysen fullpackad med färdiglagad mat och garderoben full med strukna skjortor åt min pappa. Så har det alltid varit.

Många är de kvinnor som jobbar skift, och då menar jag inte sådana som ger ob-tillägg i lönekuvertet.

Kvinnors dubbelarbete kan, som i min mammas fall, innebära slit på ett underbetalt deltidsjobb i kommunen för att sedan åka hem och påbörja nästa arbetspass.

I många familjer ägnar fortfarande kvinnor dubbelt så mycket tid åt hushållsarbete som sina män. Frivilligt eller inte, det är de monotona vardagssysslorna som tvätt och matlagning som är betungande i längden - inte byte av däck eller gräsklippning.

I Dalarna har vi dessutom en starkt könssegregerad arbetsmarknad där kvinnor söker sig till vissa sektorer och män till en annan. Drygt 80 procent av de anställda i länets kommuner är kvinnor och mer än 40 procent av dem arbetar deltid i exempelvis förskolan och vården.

Det får konsekvenser, då de flesta så kallade kvinnoyrken har lägre status och betalas sämre. Fast inte vet jag om fler män skulle omskola sig till undersköterskor om lönerna höjdes, spärren sitter nog djupare än så.

Trots allt skriver jag det här med en stark tro på framtiden. För det finns en förändringsvilja och en oerhörd medvetenhet som spirar bland unga kvinnor och män.

Ingen vill väl känna sig begränsad av gamla mögliga samhällsmönster.

Jämställdhet och genusfrågor är rätt inne nu, och jag hoppas att det alltid kommer att vara ballt att provocera och utmana status quo.

Ju mer debatten flödar desto mindre kraftfulla blir könsrollerna.

PERNILLA OHLIN ÄR JOURNALIST OCH SOCIOLOG. HON ARBETAR MED INTERNATIONELLA FRÅGOR VID LÄNSSTYRELSEN. KÄLLOR: TIDSANVÄNDARUNDERSÖKNINGEN 2000/1 (STATISTISKA CENTRALBYRÅN), KVINNOR OCH MÄN I DALARNA 2004 (LÄ

Mer läsning

Annons