Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnoansiktet bakom gärningsmannen

Annons

Förra söndagen mördades italienskan Vanessa Russo, 20, med en paraplyspets instucket i ögat. Övervakningskameran på en av Roms tunnelbanestationer fångade två kvinnor som tros vara mördarna.

Kvinnlig aggression existerar i allra högsta grad, men försvinner lätt i diskussionen om mäns våldsutövande. Mäns våld är mer frekvent och ska självklart tas på stort allvar, eftersom ett oräkneligt antal kvinnor runtom i världen dagligen utsätts för systematiska kränkningar och misshandel i ett maktsystem som gynnar män.

Brottsstatistiken pekar också på att kvinnor är i minoritet när det kommer till anmälningar för exempelvis grov misshandel. I Dalarna är det bara drygt 1 av 10 misstänkta personer som är kvinna. Men här vilar med stor sannolikhet ett mörkertal. Vem och hur många anmäler en kvinna för misshandel? Många av de män som blir psykiskt eller fysiskt misshandlade av den kvinna de lever ihop med bär på en skam och rädsla för att bli sedda som omanliga och svaga.

Mäns våld är mer förväntat och tolererat än kvinnors. Skildringar av ökningen av våldet i samhället är ofta helt könsneutrala, vilket gör att det automatiskt associeras med män. Det är därför viktigt att belysa det faktum att många kvinnor bär på ilska och aggression långt bortom den stereotypa kvinnobilden.

På den samhälleliga teaterscen som utgör mäns och kvinnors vardag, tilldelas våldsamma kvinnor ofta rollen som sjuka eller förvirrade. En missuppfattning och felaktighet, eftersom kvinnor idag medverkar aktivt i krig, mord och misshandel. Precis som de har gjort i alla tider.

När den amerikanska soldaten Lynndie England anmäldes för övergrepp mot irakiska fångar blev hennes psykiska tillstånd detaljgranskat av rätten och medierna. Kvinnlig aggression stämplas som onormalt och förekommer som en krydda i den mediala skildringen av våldsbrott.

I rättsväsendet stämplas förövaren ofta som psykiskt sjuk eller avvikande. Det våld som beskrivs i medierna har ofta ett manligt ansikte, fastän våld är ett komplicerat och mångfacetterat begrepp. Det har både psykologiska och fysiska aspekter och kan vara personligt eller strukturellt.

När kvinnor tar över ledarskapet för en organisation eller för den delen ett land- förväntas hon ofta bringa lugn och fred. Om hon inte gör det blir hon en satmara, kärring eller Margaret Thatcher. Istället för att handla om individens gärningar spårar diskussionen ur till att handla om kvinnligt ledarskap. Som om kvinnor vore en homogen grupp med starkt utvecklade flockinstinkter.

Kvinnor äger rätten till både aggressiva och väna sidor. Precis som män. Nolltolerans mot våld i samhället ska gälla alla och inte hanteras utifrån tankar om att våldsbruk är naturligt för män och motsatsen för kvinnor.

Pernilla Ohlin (Bildbyline)

pernilla.ohlin@daltid.se

Intressant läsning:

"Gärningsmannen är en kvinna. En bok om kvinnlig brottslighet", av Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist (2005).

"Kvinnor och våld. En mångtydig kulturhistoria" av Eva Österberg och Marie Lindstedt Cronberg, red

Mer läsning

Annons