Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvartetten som sprängdes

Annons

I förra veckan skrev jag att jag personligen hoppas att det blir ett "regeringsskifte" i landstinget efter valet på söndag. Efter att ha lyssnat till tisdagens allmänpolitiska debatt vid landstingsmötet blir jag emellertid osäker om hur länge moderater, folkpartister, centerpartister och kristdemokrater kan hålla sams i den lokala länspolitiken!

Redan innan debatten inletts lyckades nämligen kristdemokraten Birgitta Sacrédeus från Mora hetsa upp sig över folkpartisten Lars Wennås, Rättvik, och begära ordningsfråga.

Wennås hade börjat kommentera och argumentera kring en "Vitbok" som landstinget (på Wennås initiativ) tagit fram för att överskådligt beskriva vad landstinget sysslar med och vad verksamheten kostar.

Med hjälp av socialdemokraternas landstingsordförande Sören Sundin, Avesta, drev Birgitta Sacrédeus sin vilja igenom och Lars Wennås fick slokörad lämna talarstolen. "Vitboken" stod ju inte på dagordningen...

Inte heller framstod det borgerliga samarbetet riktigt trovärdigt när vänsterns Lars-Ove Hagberg och socialdemokraternas Alf Johansson skickligt lockade ur centerpartister, folkpartister och kristdemokrater vad de ansåg om effekterna av moderaternas skattesänkningsförslag när det gäller länets sjukvård.

Parti efter parti tog moderaternas samarbetspartner avstånd från allt tal om skattesänkning och bedyrade också att kringverksamheten i landstingets regi skulle bli kvar. Inte nödvändigtvis med landstinget som utförare, men med hjälp av landstingets skattepengar.

Nej, landstingsfullmäktiges allmänpolitiska tisdagsdebatt blev ingen strålande uppvisning i borgerlig enighet.

Det är i och för sig fullt förståeligt att varje parti i valrörelsens slutspurt försöker profilera sina frågor, men om den borgerliga kvartetten ena veckan basunerar ut att de står på en gemensam plattform måste de också i ord och handling agera därefter veckan därpå. Nu kändes det som den borgerliga kvartetten sprängdes. I varje fall i två delar.

Debatten i övrigt kom i väldigt hög grad att präglas av rikspolitik. Vänsterblocket varnade för utvecklingen om landet får en borgerlig regering. De borgerliga prisade möjligheterna till ett nytt synsätt på sjukvård om Persson-regeringen faller efter söndagsvalet.

Men jag ska erkänna att bakom all argumentering och anknytning till rikspolitiken finns också ett grundmurat intresse för färdriktningen för Dalarnas sjukvård. Både hos de ledamöter som har makten och bland oppositionens företrädare.

Politikerna är medvetna om de besvärande köerna, att personalen har för låga löner, att det är svårt att rekrytera läkare och att det ökade antalet sjukskrivningar och långtidssjuka är på väg att växa till ett gigantiskt problem.

Alla är överens om målet; att ge dalfolket en bra sjukvård. Men medlen att åstadkomma detta skiljer partierna åt efter ett numera klassiskt mönster. Socialdemokrater och vänsterpartister och i viss mån miljöpartister anser att den offentliga sjukvården ska ha monopol, medan de borgerliga partierna hoppas på ökad valfrihet för den enskilde och därför välkomnar alternativa utförare, även om vården i grunden ska vara offentligt finansierad.

Ytterst handlar det om hur sjukvården ska betalas. Var ska pengarna tas?

Nästan alltid när jag lyssnar till debatter i landstinget slår det mig att politikerna glömmer förutsättningen för vårt välstånd, nämligen att vi måste ha välskötta och vinstgivande företag som kan ge sysselsättning åt människorna i Dalarna. Och att det måste skapas villkor som innebär att företagen stannar i länet och i landet.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons