Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vem vågar framhålla pappaledigheten som en typisk svensk värdering?

Annons

SVT gjorde tillsammans med Ipsos en undersökning förra året, för att ta reda på vad svenska väljare betraktar som specifikt svenska värderingar.

De osäkraste svaren kom från just S-väljare: kunde det vara solidaritet, mänskliga rättigheter, välfärden, att vi i Sverige följer lagar och regler (?) – kanske ändå jämställdheten...

Den 12 december, på DN Debatt, skrev arbetsmarknads- och etablieringsminister Ylva Johansson under rubriken: "Stärk orientering om svenska värderingar för nyanlända".

Artikeln ska förstås andas handlingskraft men lutar mer åt det signalpolitiska hållet.

"Vi ska alltid stå upp för varje individs rätt att forma sitt eget liv, och för varje medborgares rätt att vara med och forma vårt samhälle. Men det får inte göra oss ängsliga inför att skapa dialog om vilka värderingar vårt samhälle vilar på i dag", skriver Johansson.

Det är förvisso viktigt att nyanlända (liksom infödda svenskar) lär sig samhällets lagar och regler. Det är ju inte heller unikt för Sverige att människor förmodas följa dem, i annat fall straffas. Det torde vara en ordning som gäller i alla rättsstater.

Att vi har en grundlagsskyddad yttrandefrihet är självfallet av största vikt att känna till. Hur den brukas och inte missbrukas, vilket i dagsläget verkar vara ett problem för ganska många (oavsett etnicitet). En annan frihet, religionsfriheten, kan det också finnas anledning att reda ut (och påminna om).

Men jämställdheten då? Den är väl ändå unik för vårt samhälle och svårare att ta till sig för människor som kommer från mer patriarkala samhällsstrukturer?

Om man ser till andelen kvinnor som förvärvsarbetar, reformer som delad föräldraförsäkring, rätt till förskola, rätt till utbildning och politisk representation så visst – Sverige är i jämförelse ett kvinnoparadis.

För vissa ramlar aldrig polletten ner, trots att släkten befunnit sig här i generationer och kan betraktas som pursvenskar.

Detta ska ske genom:

Bosättningslag för att styra mottagandet av nyanlända, tydligare krav i etableringen och utbildningsplikt för nyanlända, introduktionsjobb för enkelt och träffsäkert stöd och insatser riktade till utrikes födda kvinnor.

En del är skåpmat, annat har stannat vid önsketänkande – men inte desto mindre viktigt.

Och det ska också påminnas om att nyanlända alltid fått viktig samhällsinformation, ofta i samband med svenskundervisningen. Dessutom sker detta genom betydande insatser från civilsamhället.

Att anpassa sig till det svenska sekulariserade och jämställda Sverige tar tid. För vissa ramlar aldrig polletten ner, trots att släkten befunnit sig här i generationer och kan betraktas som pursvenskar.

Det räcker inte med att han tar i hand när han hälsar eller att han tar ut sina pappamånader.

Men om mamma, med självklarhet, går till jobbet – då har vi kommit en bit på väg, i delar av värderingsdiskussionen.

Skribenten Lilian Sjölund.

Mer läsning

Annons