Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vår tids verkliga ödesfråga negligeras

Annons

Häromkvällen gick vi på bio uti Rättvik. En kylslagen kväll med några snöflingor i luften. Tillsammans med några vänner från byn for vi in till biografen Wasa för att se Al Gores senaste film och debattinlägg i klimatfrågan.

Gore var USA:s vicepresident 1993 till 2000 och kom, efter att han förlorade presidentvalet år 2000 mot George W Bush, att ägna sitt liv att sprida kunskap i klimatfrågan.

Vi hade funderat på hur långt i förväg vi skulle behöva åka till biografen för att få tillgång till hyggliga platser i salongen. Det visade sig vara en helt onödig oro. Det var inte direkt någon rusning denna förvinterkväll.

Vi satte oss tillrätta i salongen med popcorn och Marabou mjölkchoklad. När reklamen rullade igång kunde vi räkna in att vi var tillsammans med övriga biobesökare nio personer.

Jag hade nöjet att se Al Gores förra film, ”En obekväm sanning”, på premiären på Astoria-biografen i Stockholm 2006. Med mig hade jag min hustru (också den gången) och en representant för ett indianskt ursprungsfolk i Nordamerika, Oren Lyons. Al Gore var lika välklädd som vältalig. Den svenska miljömaffian var inbjuden och kunde sola sig i glansen av Gore, som ju hade varit så nära att bli president.

Den nya filmen ger en välredigerad bild av Al Gores egen kamp, buren av en välgrundad övertygelse för att nå ett ”hållbart” globalt klimatsamarbete. Han står för ett modigt arbete.

Det som framför allt ger Gore trovärdighet är långsiktigheten i miljö- och klimatarbetet. Han var den förste amerikanske senator som förde frågan till kollegornas uppmärksamhet 1987. Al Gore har sedan dess aldrig släppt taget om miljö- och klimatfrågorna.

Därför var det synd att så få av Rättvikare och boende i alla våra vackra byar missade tillfället att få en ordentlig genomgång av denna synnerligen komplexa fråga. Gore belyste med skärpa det svåra arbetet att få till stånd bindande avtal nationer emellan, att försöka åtminstone bromsa de utsläpp som nu förvärrar de problem som vi alla har att leva med och vars konsekvenser de flesta av oss bara börjat ana.

Filmen ger sammanhang åt nyhetsrapporteringen från det nyligen genomförda klimattoppmötet i Bonn, Tyskland, samt Parisavtalet från 2015. Bakslagen är flera.

Inte minst Al Gores eget land, USA, har böjt sig för kortsiktighetens argument. President Donald Trump har annonserat att han ska bryta upp Parisavtalet, som även om det vilar på skakiga principer var en historisk överenskommelse. Men en rad delstater, samt en mängd enskilda städer och counties (motsvarande våra kommuner), har för sin del förklarat att man kommer att stå fast vid avtalets principer. Det är alltid något.

I Sverige har allmänhetens intresse för miljö- och klimatfrågorna falnat. I politiken har trygghetsfrågor prioritet. Långsiktighet och komplexitet får stå tillbaka för kortsiktighet och förenkling. Låt Gore påminna om vad som står på spel!

Bo Ekman

Mer läsning

Annons