Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Syna den offentliga lögnen

Annons

Håkan Boström, Borlängebördig liberalkonservativ skribent. Doktorand i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Det talas mycket nuförtiden om vikten av att stå upp för fakta och sanning. Problemet är bara att de som talar mest om detta inte sällan gör det utifrån en etablerad maktposition som de vill försvara. Men sanningen och makten trivs inte i varandras sällskap. Därför är det inte förvånande att faktaivrarna så sällan själva har på fötterna.

Åtminstone sedan "Brexit", för ett och ett halvt år sedan, har det hetat att ”falska nyheter” och "åsiktsbubblor" vilseleder den lättlurade allmänheten bort från de gamla trygga sanningarna.

Detta är förstås en bekväm förklaring till att stora grupper tappat förtroendet för etablerade politiker och medier. Den kräver varken förändring eller självkritik. Orsaken till allt elände är Djävulen, vare sig han heter Donald Trump eller Vladimir Putin. Eller så är det Djävulens trollarmé. Denna ”förklaring” är i själva verket uppbyggd som en tröstande saga.

Ganska tidigt efter det amerikanska presidentvalet förra hösten kunde forskare konstatera att falska nyheter endast spelat en marginell roll för valutgången. I Sverige är problemet ännu mer marginellt. Nyheten om det enorma hotet från falska nyheter är helt enkelt själv en falsk nyhet.

I det senaste numret av Forskning och Framsteg konstateras att detta även gäller för de så kallade filterbubblorna. Nätet har inte gjort människor mer inskränkta. Snarare har möjligheten att ta del av olika informationskanaler aldrig varit större.

Ett näraliggande exempel är påståendet att demokratin skulle vara på väg att gå under. Vanliga människor har aldrig haft lättare att göra sin röst hörd än i dag, intresset för politik är högre än på länge och valdeltagandet slår rekord.

Vad de som varnar för demokratins undergång i själva verket är missnöjda med är att vi lever i en demokratisk tidsålder av sällan skådat slag. Makt korrumperar sanningen. För medborgare som vant sig vid att lita på sina offentliga företrädare – Sverige har en närmast världsunik tillit – är det förstås en jobbig insikt.

Ibland tar sig maktspråket absurda uttryck. Nyligen försvarade Miljöpartiets partistyrelseledamot Mats Pertoft regeringens vägran att ta fram statistik över andelen brottslingar med utrikes bakgrund. Hans argumentet löd att ”politiken ska bygga på kunskap, inte fördomar”. Det var ett av de mer Orwellska uttalanden som yttrats i radio.

Kunskap ska inte tas fram för att politiken ska bygga på kunskap. Vi ska nöja oss med dagens fördomar för att motverka fördomar. Så kan bara någon uttala sig som ser språket som ett politiskt verktyg att slå i huvudet på åhörarna.

Min uppfattning är att självständigt, rationellt tänkande tyvärr inte uppmuntras i maktens korridorer. Det är därför det behövs konflikt, opposition och oberoende kritiker i ett litet land med en sammanhållen elit som Sverige.

Håkan Boström

Mer läsning

Annons