Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Skadeståndet för integritetsintrång med kameradrönare borde höjas

/

Annons

Det påstådda drönarförbudet är inget förbud, utan ett konstaterande av att övervakningskameror som fästs på flygande objekt som rör sig i allmänt tillgängliga miljöer innebär samma funktionella risker för integriteten som övervakningskameror som fästs på fasta objekt.

Det innebär att de som vill övervaka allmänna miljöer med kameror måste ha tillstånd från länsstyrelsen. Om länsstyrelsen delat ut ett tillstånd att kameraövervaka, kan tillståndet granskas av Datainspektionen.

Tillståndsplikten är vad som gör att vi får se skyltar i stil med texten "Denna lokal är kameraövervakad" i butiker.

DT:s läsare har redan läst om tillståndsplikten för övervakningskameror när det gäller vildsvinsåtlar. Den står i relation till det som kallas anmälningsförfarande.

Vid ett anmälningsförfarande måste man fortfarande berätta för länsstyrelsen att man tänkt kameraövervaka en plats, men det åligger länsstyrelsen att inspektera att övervakningen inte strider mot reglerna.

Anmälningsförfarandet är byråkratiskt lättare för den som vill kameraövervaka, men gäller bara för platser som inte är allmänna, till exempel en inhägnad avlastningsyta på ett fabriksområde.

Det pågår en kameraövervakningsutredning. Den tillsattes 2015 och ska vara klar i juni nästa år.

I utredningens uppdrag ingår inte att lösa problemen för vildsvinsåtlar och drönare, men det finns möjligheter för utredningen att lägga förslag som ökar integritetsskyddet och minskar behovet av tillståndsplikt.

Den nya europeiska dataskyddslagstiftningen utarbetades under insikten att ansvarsutkrävande är viktigt. Sådan insikt saknas i Sverige.

Skadestånden är låga i förhållande till andra EU-länder. Alltså behöver skadestånden bli högre och styrkeförhållandet mellan de som övervakas och de som övervakar behöver balanseras bättre.

Datainspektionen har också en byråkratiskt tråkig roll, i princip begränsad till granskning av kundavtal.

En aktivare Datainspektionen, som bidrar med stöd till standardiseringsorgan, och preciserar tekniska lösningar istället för friskrivningsklausuler, skulle samtidigt stärka det inbyggda integritetsskyddet i nya teknologier och ge bättre ledning till industrin.

Idag är Datainspektionen underfinansierad, saknar teknisk expertis och är begränsad av att lagstiftningen i princip tillåter att den ekonomiskt starkare parten förhandlar bort privatpersoners rättigheter i konsumentavtal.

Istället för det högljudda gnyendet om att allt är omöjligt och att vissa borde få göra som de vill oavsett konsekvenserna för andra, borde vi tillsammans leta efter lösningar som tar allas intressen i beaktande.

Just nu hörs snyftningar från en industri som ville ha carte blanche, men nog finns det vägar framåt som samtidigt minskar byråkrati och stärker privatpersoners rättigheter.

Mer läsning

Annons