Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Orsas hembygd och vår framtid behöver nu ditt engagemang

/
  • Smeden Karolina Jansson ställde upp och visade äldre smidesteknik i hembygdsgården i december 2006.

Annons

I år fyller hembygdsgården i Orsa 100 år. Hembygdsföreningen, som driver hembygdsgården, är sju år äldre.

Hembygdsgården är en bank med kunskaper, byggnader och föremål från cirka tusen år av Orsas mångtusenåriga historia som samlar-, jägar- och odlarsamhälle.

För lite drygt 100 år sedan kom förändringarna. Det insåg konstnären Gustaf Ankarcrona, smålänningen som kom på besök i Dalarna, förälskade sig i landskapet och bosatte sig i Tällberg. Här fann han en levande bondekultur som började trängas undan av en starkt växande industrialisering.

Ankarcrona var estet men insåg säkert också att bondekulturens redskap, föremål och byggnader inte bara hade ett skönhetsvärde utan också berättade om hur människor under tusentals år tänkt och resonerat för att helt enkelt klara överlevnaden.

Ankarcrona fick igång en hembygdsförening i Orsa som i över 100 år förtjänstfullt samlat in, bevarat, restaurerat och katalogiserat samlingarna. Inom föreningen ryms också en rad grupper som framgångsrikt arbetar med hantverk, musik, dans, språk och annan kulturhistoria.

Allt detta är gott och väl och väl känt. Nu har föreningen problem som, i värsta fall, kan vara ett hot mot verksamhetsidén. Sedan en tid står föreningen utan ordförande. En organisation utan ledning tappar snart styrfart och det kan bli svårt, och ibland omöjligt, att komma tillbaka på rätt kurs.

Är det viktigt att ha en hembygdsförening? Kan den ha vidare uppgifter än de traditionella? Räcker det med att ha samlingarna och de olika grupperna som jobbar på med sin verksamhet?

Ja, det är viktigt för det är inte bevarandet i sig som är huvudsaken – det är vår möjlighet att kunna tolka samlingarna och lära av dem hur dåtidens Orsabor tänkte ut tekniker och strategier för överlevnad. För det är, då som nu, vad livet handlar om.

Det handlar om att hitta bra sätt att få mat på bordet och kläder på kroppen till oss och de barn vi sätter till världen och det handlar om att vårda våra själar.

I det gamla bondesamhället var sambanden en påtaglig realitet. Så inte i dag.

I dag avsätts betydande resurser för att vi ska få in fiberkabel i våra bostäder. Då kan vi nämligen snabbare tanka ner filmer och spela spel. Kunde man inte då önska sig att vi också avsatte en del resurser på det som livet egentligen handlar om – överlevnaden.

I vår tid bygger mycket av överlevnadens villkor på digital teknik som vi vet är oerhört sårbar. För den som vill är det lätt att sätta vårt samhälle i gungning. Om detta sker, vad gör vi då? Vad hjälper då våra fina fiberkablar?

Har vi beredskapen, strategierna, kunnandet? De samlade kunskaperna om överlevnad finns i människans erfarenhetsbanker som hembygdsföreningens samlingar. Utan dessa blir det svårt eller omöjligt att tolka de kunskaperna.

Ge hembygdsföreningen en ordförande!

Gärna med stärkta resurser.

Mer läsning

Annons