Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Nya storfilmen Okänd soldat är ett krigshelvete som känns

Krig är helvete, ett lidande för både soldater och deras anhöriga. Efter två timmar och en kvart av känslostormar mellan hopp och hopplöshet, mellan död och liv, mellan isande kyla och förtärande eld är känslan urlakad men samtidigt fylld av tacksamhet för den äldre generationens uppoffringar för fred och frihet.

Annons

Länge såg det inte ut som att SF hade några planer på att visa Okänd soldat, storfilmen som en halv miljon finländare redan har sett. Det är den tredje filmatiseringen av Väinö Linnas roman med samma namn.

Okänd soldat har rollen som ett finländskt nationalepos, men det var först efter lobbying som SF tog beslutet om att ha Sverigepremiär på Finlands 100-årsdag den 6:e december. Filmen går då upp på 100 biografer i landet, men i tisdags var det en exklusiv förhandsvisning i Solna.

I publiken fanns även krigsveteraner som fortfarande är i livet. I minglet samtalade jag med bland andra skådespelaren Jussi Vatanen som gör Koskela. ”Det här är absolut en drömroll. Det är en karaktär vars repliker jag har kunnat sedan jag var tio år.”

Jussi Vatanen spelar Koskela i Okänd Soldat.

Filmens regissör, manusförfattare och producent är Aku Louhimies som tog sig an den tredje filmatiseringen av Okänd soldat.

”För den här filmen har jag inte bara pratat med veteranerna som är över 90 år idag, utan också veteraner som varit kriget i Jugoslavien eller Afghanistan för att få den här känslan hur det känns att vara i krig.”

Och nog har filmen känslan. Det är svårt att värja sig känslomässigt mot vad som händer på den vita duken. Och känslan var något som skådespelarna fick jobba med under inspelningarna. Bland annat fick de sova i tält under både sommar och vintertid.

För Jussi Vatanen och de andra skådespelarna blev det till att ordna eldvakt för att hålla värmen i tältet under natten. ”Vi fick verkligen känslan för hur det är att vara soldat under inspelningen”, berättade Vatanen under minglet.

Läs mer: Vi sköt så många vi kunde men det var ändå för litet

Filmen vi får se i Sverige är 45 minuter kortare än i Finland. Finns det någon svaghet med den internationella versionen så är det att karaktärerna etableras väl fort. Det är möjligt att några nyckelscener för mycket har försvunnit i kortningen. Men tekniskt är filmen väl i nivå med Hollywood.

Det är inte bara fronten som tar plats i handlingen. Parallellt får vi glimtar av vardagslivet hemma på Rokkas gård i Karelen, som överges i slutet av filmen. Vi får följa med på bröllop såväl som sorgebesked. Allt skildrat med en lågmäld, men hjärtknipande, ton.

En i publiken som var lika tagen som jag var riksdagsledamot Saila Quicklund (M) från Jämtland när vi stötte på varandra i salongen.

För oss med familjerötter i Finland ger filmen pusselbitar av det som numera avlidna släktingar aldrig pratade om. Krigsåren var man tyst om, men spåren kunde alla se fanns där.

Och när man ser Aku Louhimies tolkning av Okänd soldat 2017 så är det inte svårt att förstå varför.

Mer läsning

Annons