Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: #metoo var det största som hände 2017 och nu är männen välkomna i kvinnokampen

Annons
En alltför vanlig upplevelse för kvinnor. Men 2017 var året när kvinnorna sade ifrån på bred front.

Nyligen publicerades en insändare i tidningen ETC som jag här återger i sin helhet:

"Mormor krävde rösträtt, mor rätt till utbildning och rätt att förvärvsarbeta, jag dagis för alla. Min dotter krävde lika lön för lika arbete och mitt barnbarn kräver respekt!

/Ingrid Krantz"

Redan för flera veckor sedan läste jag om personer som började tröttna på #metoo-rörelsen. Som undrade över vitsen med att grupp efter grupp av kvinnor reste sig upp och sade ifrån. Som påstod att de förstått budskapet, men att nyhetsvärdet börjar falna.

Det är möjligt att det femtionde eller hundrade uppropet inte kommer att generera lika många spaltmeter som det första; #tystnadtagning gjorde.

Lena Endre, Helena af Sandeberg, Frida Hallgren och Julia Dufvenius var fyra skådespelerskor som deltog i en uppläsning av vittnesmål om sexövergrepp i #tystnadtagning den 19 november.

Nu när vi äntligen tagit ordet tänker vi inte lämna över det förrän vi fått tala till punkt.

Räkna med att det kommer att ta tid, efter årtionden av att ha blivit mansplainade, tystats ner, avbrutits eller bara inte blivit lyssnade på.

Vi kommer att fortsätta tills vi fått igenom kravet på respekt. Precis som kvinnorna som kämpade för rösträtt, rätt till arbete och dagis fortsatte att kämpa trots att de blev motarbetade.

Vad gäller lika lön för lika arbete är det ett krav som vi fortfarande inte fått igenom. Vi kommer inte att ge oss.

Jag förstår att många män börjar tröttna nu. Men viktigare; ju tydligare det står klart att vi inte kommer att ge oss, desto fler män är det som nu börjar vara rädda på riktigt. Rädda för att vara näst på tur att avslöjas.

Denna rädsla kan hanteras på olika vis. Till exempel genom att försöka förminska #metoo, genom att fortsätta blunda för verkligheten och givetvis genom att försöka få tyst på oss.

Många kommer att leva i förnekelse. De kommer att fortsätta att tro att deras vänner ska skydda dem, backa dem och försvara dem hur vidriga handlingar de än har gjort sig skyldiga till.

Det finns också män som faktiskt lyssnar. Som är bestörta över sakernas tillstånd. Ni är välkomna att delta i vår kamp!

Snöbollen är satt i rullning nu. Den växer med oanad kraft. De upprop som nu skrivs under är inte isolerade händelser.

Kvinnor i olika yrkesgrupper knyter band till varandra. Förstärker och utvidgar sina nätverk. Går ihop för att åstadkomma förändring på riktigt.

Nästa steg är att tvinga bort personer som missbrukat sin makt från deras höga positioner. Det kan ta tid, men vi kommer att lyckas, för vi kommer inte att ge oss. Om hundra år kommer kvinnofrid på alla nivåer att vara lika självklara som att kvinnor har rösträtt.

Det är inte det minsta kontroversiellt att stå upp för mänskliga rättigheter, som det innebär att slippa sexism, trakasserier och övergrepp.

Inte heller ska vi behöva utstå att bli förminskade, förbisedda eller förfördelade på grund av kön.

Nu händer det.

Vi vet vilka ni är.

Vi kommer att stoppa er.

Skribenten Sofia Mirjamsdotter.

Mer läsning

Annons