Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Läs på och följ inte flocken, journalister

Annons

Hur bra är den politiska bevakningen i Sverige?

Centerpartiets tidigare ledare Maud Olofsson var inte nådig när hon till journalisterna på Publicistklubbens seminarium häromkvällen sade: "läs på!" Hon berättade om sina erfarenheter av reportrar som ställde okunniga frågor. Miljöpartiets tidigare språkrör Åsa Romson instämde.

Troligtvis håller många politiker med om kritiken. Å andra sidan kan man nog fråga vilken yrkeskategori som helst och få svaret att journalister borde kunna mer. KG Bergström, med lång erfarenhet av politisk rapportering, sa däremot på samma seminarium att "den politiska journalistiken är bättre än någonsin".

Han betonade att det är höga intagningspoäng för att komma in på journalistutbildningar och sa att det inte var bättre förr, som på 1960-talet när journalister kunde inleda en fråga med "herr statsminister".

Olofsson och Romson tog båda upp att medierapporteringen påverkas av hur populär man för tillfället är. Olofsson berättade att det knappt kom en kotte till pressträffar i början av hennes partiledarskap. Sedan blev hon populär bland journalisterna och då blev rapporteringen, enligt henne, för okritisk.

KG Bergström menade att det kan ha berott på debatten om övergångsreglerna, som diskuterades inför EU-valet 2004. "Du blev en liberal drottning", sa Bergström om att C-ledaren hade motsatt sig övergångsregler.

Miljöpartiet gjorde den motsatta popularitetsresan under 2014. Först hade partiet stark medvind, men efter ett lyckat EU-val samma år gick det plötsligt sämre. Enligt Romson spelade debatten om att journalister sympatiserar med MP in. Det är en vanlig kritik från höger.

Många journalister ville därför, enligt Romson, visa att de visst kunde rapportera kritiskt om partiet. Personligen skulle jag lägga till att Romsons Almedalstal det året - om att män äter kött, åker bil och bara förstör - var feltajmat och startskottet för partiets nedgång.

Oavsett hur vindarna blåser är det en fara när "alla" journalister går i samma riktning. Rapporteringen blir varken nyanserad eller särskilt rättvis. Seminariepanelen var mer eller mindre överens om att det fokuserades för mycket på det politiska spelet och regeringsfrågan.

Enligt rapporten Mest spelgestaltningar och strukturell partiskhet från Mittuniversitetet är det framför allt kvällstidningar och nyhetsprogram i kommersiella tv-kanaler som gestaltar politik som spel och skandal.

Nog kan det bli tjatigt.

De tidigare partiledarnas viktigaste uppmaningar till journalistkåren var dock: läs på, och följ inte alltid flocken.

Mer läsning

Annons