Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Jag förstår varför deltidsbrandmännen slutar – ersättningen är ovärdig

Varför vill man arbeta som deltidsbrandman? Frågan aktualiseras inte minst av förra veckans nyhet att majoriteten av deltidsbrandmännen i Grängesberg lämnar sina uppdrag i vredesmod över de försämringar som skett av den redan knapra ersättningen.

Annons

LÄS ÄVEN: "Nu har Gränges deltidsbrandmän fått nog"

Krönikören Elin Nilsson, Idrebo som studerar till brandman. Tidigare deltidsbrandman.

Om man frågar en deltidsbrandman varför de gör det så kan jag garantera att svaret inte kommer att handla om lönen. Mer troligt är att man vill arbeta med människor, hjälpa andra, göra skillnad i samhället. För lönen som deltidsbrandman är helt ärligt egentligen knappt värd att nämna.

Jag hann vara deltidsbrandman i Idre 1,5 år innan jag började studera för att bli heltidsbrandman. I norra Dalarna, precis som på så många andra platser i Dalarna och Sverige, finns det ingen heltidsräddningstjänst. På dessa platser finns det i stället deltidsstationer.

Som deltidsbrandman i norra Dalarna har man beredskap var fjärde vecka och har då en anspänningstid på fem minuter (!). Det innebär att man var fjärde vecka förbinder sig till att vara på ett sådant avstånd från brandstationen att man när larmet går, kan ta sig till stationen, byta om och åka ut med brandbilen inom max fem minuter. Dygnet runt, vardag som helgdag, oavsett om man är på sitt ordinarie arbete eller hemma med familjen.

Det här kräver självklart en hel del planering och uppoffring. Den ordinarie arbetsgivaren måste till och börja med godkänna att man plötsligt kan behöva lämna arbetet. Har man små barn kan man omöjligt vara ensam med dem under sin beredskap, för helt plötsligt går larmet och man måste åka därifrån.

Man kan heller inte gå vanliga promenader med hunden eller gå ut för att springa en längre sträcka än att man hela tiden kan hålla sin anspänningstid på fem minuter. Många behöver även ha en extra bil.

Det krävs alltså mycket för att det ska gå ihop och allt det här gör man för att man som deltidsbrandman vill hjälpa andra när det behövs, oavsett om det är vid en brand, en trafikolycka eller ett hjärtstopp.

Så vad behöver göras för att våra deltidsbrandmän ska vilja stanna kvar, och hur rekryterar man till ett arbete som ställer sådana krav på ordinarie arbetsgivare, boende och familj? Svaret är att det är svårt, väldigt svårt. Men lösningen är egentligen enkel. Lönen måste höjas till en värdig nivå.

En deltidsbrandman som räddar andras liv, riskerar sitt eget och som samtidigt måste planera både sitt och sin familjs liv runt beredskapen, ska ha en lön som avspeglar det åtagandet och arbetet. I dag har man en grundersättning på 4006 kronor per jourvecka, alltså ungefär 24 kronor per timme.

LÄS FLER KRÖNIKOR AV ELIN NILSSON"Det allt fetare Dalarna måste sluta hyckla om skräpmat, sprit och träning" "Du kan bli den som brandmännen livlös klipper ur ett bilvrak"

Mer läsning

Annons