Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Jag är trött på landsbygdsgnället – hur roligt är det att bo i en storstad?

/

Det är hög tid för landsbygdens företrädare att sträcka på sig. Livet på landet är inte eländigt utan livskraftigt – trots att samhällservicen är begränsad.

Annons

Det finns en kontroversiell men intressant teori om landsbygdsdebatten som i huvudsak går ut på att frågorna har fått ny energi eftersom de är att betrakta som harmlösa frågor – särskilt i dessa orostider.

En annan förklaring till det växande intresset för landbygden sägs vara att den så kallade "identitetspolitiken", vilken de senaste åren varit förhärskande inom vänstern, har vitaliserat diskussionen om stad kontra land. Det pratas nu för tiden om att det skulle råda en "urban norm", och att det skulle finnas ett slags "kolonialt" förhållande mellan centrum och periferi.

I Expressen (18/11) publicerades en intressant artikel på temat. Det som beskrevs var en landsbygdsrörelse kanaliserad i bland annat det växande nya Landsbygdspartiet, med centrala företrädare från Dalarna. Men i texten förekom ett oerhört avslöjande citat som karaktärisera det paradoxala med landsbygdsfrågan: "De tre företrädarna glöder när de räknar upp sina krav: bostäder, bredband, kollektivtrafik, skolor, polis och service på landsbygden."

I sak är det givetvis rimliga krav, man måste också förstå varför alla inte kan räkna med att få allt. Det som beskrivs är nämligen inget mindre än en vilja att landsbygden ska bli mindre landsbygd. Eller i alla fall, en syn som utifrån en uppenbar "urban" norm ger att landsbygden inte måste vara underutvecklad i jämförelse med staden. Dessa landsbygdsföreträdare vill plocka russinen ur storstadskakan. Man vill ta del av de fördelar som staden erbjuder men sällan, för att inte säga aldrig, veta av stadens nackdelar.

Ställt på sin spets vill ofta landsbygdens självutnämnda företrädare ha utökad service och bredband men det hörs sällan önskemål om att få dålig luft eller gängkriminalitet "till byn".

Poängen här är givetvis att illustrera fördelar och nackdelar med stad kontra land. Att man kanske inte kan få allt – överallt – och att det är förenklat och mer än en smula naivt när landsbygdens företrädare drar på sig offerkoftan samtidigt som det också finns betydande problem kopplat till ett liv i städerna. Värst av allt sprider det en bild av att livet på landsbygden enbart skulle vara förknippat med nackdelar.

Det är hög tid för landsbygdens företrädare att sträcka på sig. Livet på landet är inte eländigt utan livskraftigt – trots att samhällservicen är begränsad. Och ärligt talat: Dalfolket har väl knappast någon tradition av att alltid önska ha den statliga centralmakten häckandes utanför gärdsgården?

Det här russinplockandet som sker i landsbygdsdebatten är osunt och skadligt för dem som kämpar för att bygderna ska utvecklas.

Mer läsning

Annons