Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Gå inte på rubrikerna om kris - alliansen har ju sakpolitisk majoritet i riksdagen

/
  • Majoritet. I praktiken förfogar allianspartierna över en stark sakpolitisk majoritet i riksdagen, framhåller Svend Dahl.

Annons

Räkna till 90 heter ett av de första avsnitten i den danska TV-serien Borgen, som kom för några år sedan.

Titeln syftar på de 90 mandat som krävs för att få majoritet i det danska folketinget och som ger seriens huvudperson, Birgitte Nyborg, möjlighet att oväntat bilda regering och bli statsminister.

Detta, förmågan att kunna samla en majoritet för sin politik, är också vad de senaste veckornas diskussion ytterst handlar om, det vill säga om hur alliansen ska agera för att stoppa skattehöjningarna i regeringens kommande budget .

För statsminister Stefan Löfven har aldrig haft förmågan att på ett självklart sätt räkna till 175 i riksdagen.

Många talar just nu om splittringen i alliansen. För den som vill se mer av allianspolitik finns det dock all anledning att tänka ett steg längre än konfliktrubrikerna och se till sakfrågorna.

Sedan valet 2014 har alliansen gång på gång genom gemensamt agerande i riksdagen stoppat regeringens planer på vänsterpolitik.

I frågor som bevarad etableringsfrihet i primärvården och stopp för könskvotering i privatägda företags styrelser har allianspartierna kunnat bilda majoritet eftersom SD intagit samma ståndpunkter.

Samma typ av samsyn finns nu inom alliansen kring att regeringens planer på att införa en flygskatt, att fler ska betala statlig skatt och nya 3:12-regler för beskattningen småföretag är skadliga för Sverige.

Men den syns också i L-ledaren Jan Björklunds besked på en pressträff på onsdagen, där han förklarade att han inte ser några hinder för allianspartierna att komma överens om hur de konkret ska agera i frågan.

I ambitionen att stoppa regeringens skattehöjningar ryms en paradox. Underförstått i allianspartiernas olika utspel finns vetskapen om att åtgärderna sannolikt kommer att få SD:s stöd.

Samtliga allianspartier vill använda sig av denna majoritet för att tillfoga regeringen ett ordentligt nederlag.

Men Centerpartiet och Liberalerna anser det otänkbart att använda samma majoritet för att regera landet.

Detta öppnar för halvmesyrer.

C-förslaget om att bryta ut de skadliga skattehöjningarna ur budgeten riskerar i värsta fall att skapa en praxis som skulle kunna äventyra den statsfinansiella stabiliteten.

L argumenterar i stället för ett tillkännagivande i riksdagen, som följs upp med en eventuell misstroendeförklaring mot finansministern.

Det är alternativ som båda duckar för frågan om att fullt ut ta ansvar för det parlamentariska läget som det faktiskt ser ut.

Därmed inte sagt att en gemensam alliansbudget, som Moderaterna och Kristdemokraterna förespråkar, skulle vara oproblematisk.

Att förlita sig på SD i riksdagen öppnar för en potentiellt svag regering, särskilt då partiets agerande på lång sikt är svårförutsägbart.

Men faktum kvarstår: Den sakpolitiska majoriteten på centrala politikområden finns redan.

Grundprincipen för framtida regeringsbildningar bör vara att det regeringsalternativ som har störst förmåga att få igenom sin politik ska regera.

I praktiken är det idag alliansen som har störst chans att räkna till 175.

Mer läsning

Annons