Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Förbjud inte kors runt halsen

Varför finns det en sådan oerhörd rädsla i Sverige för att barn och ungdomar ska komma i kontakt med religiösa budskap? Det undrar krönikören Lena Lönnqvist.

Annons

Krönikören Lena Lönnqvist är bland annat tidigare rektor för Sjöviks folkhögskola, bor i Avesta och är ideologisk socialdemokrat.

Som kristen i Sverige i dag känner man sig faktiskt misstänkliggjord ibland. Tror samhällets väktare – politiker och tjänstemän – att vi som är aktiva kyrkobesökare har fanatiska budskap med magiska riter som vi vill pressa på barn och unga?

Jag kan avslöja att så inte är fallet, men vad får dem att tro det?

Är det för att vi ordnar gudstjänster, fixar kyrkkaffe, samlar pengar till behövande i världen, besöker serviceboenden och har språkcaféer för flyktingar?

Det låter osannolikt. Denna misstro, som i vissa fall tycks ha lett till beröringsskräck för religion, har nog sina skäl på ett djupare plan.

Visst finns det fanatiker bland religiösa, både i kristendomen och i andra religioner, men de är försvinnande få och gör sig inte gällande i våra etablerade kyrkor och församlingar.De är lätta att välja bort, om man skulle vilja ge barn och ungdomar en chans att möta människor som har en gudstro. Det är också min erfarenhet från de muslimska församlingar jag lärt känna. Den stora majoriteten i kyrkor och moskéer är personer utan fanatism eller onormala beteenden.

Det är nämligen ett normalt beteende att leva med sin gudstro. Enligt Gallup World Poll tillhör 81 procent av världens befolkning någon religiös organisation och 74 procent menar att religion är viktigt i vardagen. Merparten av världens länder har bara några enstaka procent uttalade ateister.

Sekularisering sker när religionens betydelse minskar i ett samhälle. Sverige ligger på delad plats med Japan om att vara världens mest sekulariserade land.

Delvis tycker jag att det är positivt, som exempelvis att kyrkan inte längre hör samman med staten och att det inte är tvång att delta i psalmsång och morgonböner i skolan. Men det är inte positivt med restriktioner omkring all religionsutövning i Sverige.

Hur många svenska företag kommer att förbjuda personalen att bära kors om halsen (eller att använda andra religiösa symboler) på grund av det nya beslut i EU-domstolen som gör det möjligt?

Ett stort antal kommuner har dragit ner på lokalbidrag och aktivitetsstöd för religiösa barn- och ungdomsorganisationer. Och prästen har munkavle om en skolavslutning ska få ske i en kyrka.

Vi har religionsfrihet i Sverige, vilket jag tycker att vi ska värna om. Tyvärr finns det en del som tolkar det som frihet från religion. Istället för att värna religionsfriheten, anser de att svenska barn och ungdomar ska befrias från allt som har med tro att göra.

Men i religionerna bearbetar den som vill de existentiella frågorna, och livets mysterium. Ska inte svenska barn ens få chansen att välja var de vill söka svar på dessa allmänmänskliga frågor?

Vad är det som är farligt?

Mer läsning

Annons