Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det är upp till oss själva om det ska finnas vita jular i framtiden eller inte

Annons

Julhandeln väntas slå rekord i år. Igen. Aldrig konsumerar vi svenskar så mycket som inför julen, och det verkar som om vi slår på större och mer för varje år som går.

Vi äter mer, vi köper fler och dyrare julklappar och somliga köper nytt julpynt varje år eftersom julen ska vara stajlad. Var julgranskulorna vita ifjol? I år kanske det är guld som gäller. Det är också viktigt att ha en ny jultröja, en som aldrig mer kommer att användas efter julafton utom möjligen på någon släktmiddag på annandagen.

Somliga börjar äta julbord redan i november, och på julbordet återfinns oftast mängder av kött och en och annan utrotningshotad fisk. Ingen jul utan min ål! På jul äter man lutfisk, därmed basta!

Andra struntar i traditionellt firande och tar flyget till någon varmare plats, helst nära ekvatorn. Men det ska kanske erkännas att man firade lite i förskott innan man reste. Klädde granen till första advent, hade lilla julafton med vännerna innan avfärd och hann med något julbord med jobbet.

Hemma i Sverige ska julen helst vara lika vit och kall som i Viktor Rydbergs dikt om Tomten, och även om ingen längre åker släde till julottan så vill man gärna inbilla sig att det är slädföre. Om inte annat vill man ju kunna spänna på sig skidorna och ta en tur eller ett åk i mellandagarna.

Dessa vita jular blir mer och mer sällsynta. Och i vår konsumtionshets och iver att se hela världen har vi själva bidragit till att julen allt oftare regnar bort.

Det skrämmande är att vi alla vid det här laget känner till klimathotet. Vi vet också hur det ska förhindras, men väljer – inte minst när julen nalkas – att blunda, eller skjuta problemet på framtiden.

Kanske lovar vi oss själva att ha en köpfri månad i januari. Det är lämpligt eftersom pengarna ändå är slut då. Kanske tänker vi att det är ju ändå jul och då måste man få unna sig. Kanske tänker vi att det inte räddar klimatet om just jag avstår från just den här flygresan. Kanske försöker vi också motivera vår överkonsumtion med tanke på tillväxt och att det är bra för Sverige att pengar byter ägare. Och det är det ju på sätt och vis.

Men vår konsumtion måste bli smartare. Därför är det glädjande att det exempelvis är riktigt inne att handla på loppis. Inte minst julpynt är populärt att köpa begagnat. Det är bra att vi i allt högra grad uppmuntras att ha ett grönare julbord. Kanske byta ut åtminstone någon rätt mot en vegetarisk.

Om vi vill ha vita jular också i slutet av det här seklet – om det är inte redan är för sent vill säga – krävs betydligt mer än så, och mycket snabbare. Kanske ha en köttdag i veckan snarare än en köttfri. Inte flyga över huvud taget, åtminstone inte för nöjes skull. Inte köpa saker som vi inte behöver, särskilt inte om de är producerade på ett klimatovänligt sätt och sedan flugits över halva jorden för att nå oss.

Förra årets julpynt, ja kanske till och med förra seklets, är troligen lika stämningsfullt som årets. Ett julbord innehåller ofta ett överflöd så stort att ingen kommer att behöva gå hungrig även om både lutfisken, ålen och skinkan saknas.

Det är sorgligt att tänka att julen som vi känner den – med vit snö på taken – kanske kommer att vara ett minne blott om några få år. Och det delvis på grund av vår ambition att skapa den perfekta julen, lika vit och gnistrande som den allra bästa barndomsjulen.

Mer läsning

Annons