Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Det är ministrar och inte generaldirektörer som ska vara opinionsarbetare

/
  • Det är mycket oklart vad Åsa Regnérs nya jämställdhetsmyndighet ska syssla med för myndighetsutövning.

Annons

I somras modererade jag tre seminarier åt Riksrevisionen under Almedalsveckan. Inget konstigt med det om det inte varit för Dagens Nyheters granskning av Riksrevisionen som pågick för fullt - den som ledde till att alla tre riksrevisorerna avsade sig sina uppdrag.

Den övergripande rubriken för seminarierna var Medborgarnas tillit till myndigheterna och det var en uppfordrande uppgift att hålla i diskussionen just som tilliten för Riksrevisionen var på fallrepet.

Jag tror att det gick ganska bra. Jag ställde de svåra frågorna och Dagens Nyheters referat byggde i mångt och mycket på mina frågeställningar. Men det är nu inte det som är det intressanta.

Det som man bör fråga sig är: Varför höll överhuvudtaget Riksrevisionen seminarier i Almedalen? Varför ägnar sig snart sagt varenda myndighet åt att åka till att trängas med alla andra i Visby första veckan i juli? Varför anlitas alla dessa kommunikationsstrateger och konsulter?

Det är klart att många tycker att det är trevligt att åka till Visby några dagar innan semestern. "Alla" är ju där. Men är detta statliga myndigheters uppgift? Ska skattepengar användas på det här sättet?

Häromdagen skrev statsvetarprofessorn Bo Rothstein ännu en artikel i DN där han pekade på myndigheter som bildas för att driva opinion. Den här gången utifrån förslaget om att bilda en jämställdhetsmyndighet.

Det är ytterst oklart vilken myndighetsutövning denna myndighet ska ägna sig åt. Den ska "samordna och ge tyngd och auktoritet åt jämställdhetsarbetet".

Tydligare än så blir det inte. Förslaget är ett tydligt tecken på de politiska partiernas och intresseorganisationernas kris. I den svenska förvaltningsmodellen är det de som ska driva opinion och debatt för att driva fram ändrad lagstiftning, som sedan oförvitliga ämbetsmän har att hantera.

Generaldirektörer ska inte bedriva politik. De ska självständigt utföra det som regering och riksdag ålagt myndigheten att göra. Så har det varit sedan Axel Oxenstiernas dagar och våra fristående myndigheter är en viktig förklaring till att Sverige är ett av världens minst korrumperade länder.

När myndigheter bildas för att driva på utvecklingen i en viss riktning blir ämbetsmännen politiker. Politiskt beslutsfattande och förvaltning flyter ihop i en kökkenmödding som bara gynnar PR-konsulter och kommunikationsstrateger.

Opinionsbildningen förstatligas på ett sätt som för tankarna till helt andra politiska system. De statliga myndigheterna kan gott avstå från att lägga skattepengar på Almedalen nästa år.

Mer läsning

Annons