Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Att inte behöva fly från krig är ett privilegium

Annons

Grytnäs kyrka och Gamla Byn i Avesta dök plötsligt upp i TV-rutan när programmet Allt för Sverige visades på SVT. Amerikaner som härstammar från utflyttade svenska emigranter söker sina rötter och gråter av glädje när de får se något ur sina förfäders svenska verklighet.

När man lever i det land och i den kultur där ens rötter finns, är det svårt att inse hur värdefullt det är. De som frivilligt bor eller jobbar utomlands en period behåller närheten till sin hemmiljö och har möjlighet att återvända till sitt hemland när de önskar.

Det kunde inte de svenska Amerikaemigranterna, annat än undantagsvis. I Ola Larsmos bok Swede Hollow, som nu ska bli film, beskrivs en djup fattigdom och ett utanförskap som drabbade dem som anlände till det nya landet. Några chanser att återvända fanns inte och många dog unga. Men nu är alltså deras efterkommande släktingar här och njuter av att lära känna sitt ursprung.

En högre medvetenhet om lyxen av att få bo i sitt hemland underlättar kontakten med våra nya avestabor, som kommit hit på grund av våld och krig i världen.

Vi hade nyligen kvinnofrukost i Avesta. Till kvinnofrukostar är alla kvinnor varmt välkomna, men män blir inte inbjudna. Skälet är att det skapas en annorlunda atmosfär i grupper med enbart kvinnor närvarande. Kvinnor tar till orda med större lätthet och frågor som rör kvinnor kan ställas i fokus.

På den senaste kvinnofrukosten i församlingsgården vid Avesta kyrka var flera olika nationaliteter representerade. Språkbarriären är en stor utmaning. Men det går ofta att få kontakt med varandra med tolkning och ibland översättningar på mobilen för att undvika missförstånd.

Som återflyttad avestabo, med förmånen att få se sin barndoms miljöer dagligen, är det svårt att se sorgen i många kvinnors ögon då de berättar om sin hemstad eller om en familj som är splittrad över världen.

Vi skulle sjunga en sång tillsammans den här kvinnofrukosten och de invandrade kvinnor som har lärt sig svenska kom med förslaget: Vem kan segla förutan vind. Man anar att ingen av dessa kvinnor har kunnat skiljas från vänner och hemland utan att fälla tårar i mängder.

Samtalen i små grupper vid borden styrdes av enkla frågor på skrivna lappar. "Vad blir du arg på?", var den fråga som grep de flesta i min grupp. Här fanns en äldre kvinna som kom till Sverige som finskt krigsbarn och en kvinna från Syrien som fick lämna allt på grund av kriget. Ingen av dem hade valt att själva lämna sitt hemland. Ändå förväntades man vara så tacksam, reflekterade kvinnan som kom som krigsbarn från Finland.

När jag fick svara på frågan om vad som gör mig arg, grubblade jag inte länge. Min ilska väcks ständigt när jag hör personer tala om "vi och dem" och mena att "vi" har rätt till särskilda privilegier i Sverige.

Sedan handlade frågorna om att delge varandra ett barndomsminne, berätta om en fest man mindes eller önska ett yrke. Det blev till och med spännande att höra vilken maträtt man gillade mest.

Mer läsning

Annons