Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: Aleppos barn är i Nangijala nu

Så har Assad och Putin fått en tidig julklapp. Aleppo har fallit. Stadens fall beskrivs av FN som en "total mänsklig härdsmälta” med avrättningar av civila.

Annons

Aleppo 6/12 2016.

Under tisdagen rapporterade FN minst 82 civila, däribland 13 barn, har dödats av regimens

styrkor. Det finns enligt FN uppgifter om flyende som skjuts ihjäl på gatorna, och att Assads knektar går in i hem och avrättar folk.

Oppositionsgrupper har kontrollerat Aleppo sedan 2014 men sedan både Iran och Ryssland intervenerat på regimens sida i det syriska inbördeskriget har regimen återtagit territorier. Huvuddelen av krigsinsatsen har riktat sig mot olika oppositionsgrupper och inte mot Daesh, den ryska propagandan till trots.

Historiens dom kommer att bli hård för undfallenheten att följa upp ”linjen i sanden” när kemiska vapen sattes in i konflikten. Aleppo blir president Barack Obamas Srebrenica, med den skillnaden att katastrofen inte kommer att katalysera fram att mördandet stoppas. Snarare är det en signal till världens diktaturer att det nu är fritt fram att mörda sin befolkning.

Samtidigt ska vi komma ihåg att när det, som i Libyen och Kosovo, har skett en intervention för att skydda civila mot massmord så har många använt det som ”bevis för USA:s krigshunger”.

Damned if you do, and damned if you don´t, alltså. Men just i dag är det framför allt Aleppos befolkning som är fördömt.

Den humanitära katastrofen vi nu ser för tankarna till Groznyj. I de två tjetjenska krigen så varierar uppgiften om antalet dödade civila till mellan 50 000 och 150 000 personer. Brutaliteten strider mot krigets lagar, men utsikten att få ansvariga till krigsförbrytartribunalen i Haag är låg.

BBC har samlat tweets med hjärtskärande budskap från civila i staden under dess sista dagar:

”Det sista meddelandet. Tack för allt. Vi delade många stunder. Den sista tweeten är från en känslosam pappa. Farväl.”

”Min pappa är skadad nu. Jag gråter.”

”Sista meddelandet. Jag är mycket ledsen att ingen i den här världen hjälper oss, ingen evakuerar min dotter och mig. Fareväl - Fatemah”.

Om detta kan vi inte säga att vi inte visste och inte såg. Däremot kan vi säga att vi inte brydde oss eller att vi vågade bry oss.

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”.

Det är många lortar som Astrid Lindgren kan blicka ned på från sin himmel. Bröderna Lejonhjärta från Aleppo är i Nangijala.

Mer läsning

Annons