Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Koreansk katastrof

Annons

I alla diktaturer råder osäkerhet och ständig byxångest inför vad som får - och framför allt inte får - sägas. Nordkoreanska redaktörer vågade således inte agera på eget initiativ vid rikskatastrofen, utan inväntade underdånigt direktiv uppifrån.

Med påföljd att nordkoreanska läsare, tittare och lyssnare informerades om världsnyheten och olyckan långt senare än jordklotets övriga befolkning.

Lika senfärdigt ängslig var nyhetsförmedlingen omedelbart efter de två, kända, atomolyckor som drabbade Sovjetunionen. Den ena var en explosion i ett upplag för kärnkraftsanfall, den andra smällen i Tjernobyl.

I diktaturer med regeringsstyrda medier, måste regimens direktiv och politiska bedömning kring en katastrof först inhämtas innan nyhetsförmedlandet kan ta vid. Med påföljd att obehagliga fakta ofta förtigs och andra, för regimen mer smickrande eller åtminstone mer neutrala nyheter prioriteras.

Det är således inte så mycket genom rena lögner som genom förtiganden och absurd prioritering som nyhetsförmedlingen förvanskas i diktaturstater. Och inte bara där.

Nordkoreas stats-tv visade i stället pliktskyldigast pampiga parader med anledning av någon av kommunistpartiets egna högtidsdagar efter olyckan. Sannolikt för att ingen av televisionens nyhetschefer vågade ta ansvaret och avbryta sändningen för att så snart som möjligt i stället sända direkt från katastrofområdet. Först måste regeringschefens eller åtminstone propagandaministerns direktiv inhämtas.

En gammal god regel säger att man bör vara misstänksam mot länder vars tidningar, tv och radio levererar idel goda nyheter.

I totalitära staters alltid perfekta samhällen av kommunistisk, nazistisk eller fascistisk extraktion inträffar officiellt inga allvarligare olyckor och begås inga formidabla misstag. Sådant som officiellt inte förekommer måste naturligtvis förtigas och/eller bortförklaras, på det att propagandabilden icke måtte rämna och göra de politiskt troende besvikna och villrådiga.

Olyckor och misstag är således något som utspelas enbart i de degenerade demokratierna. Diktaturernas propagandaministerier försummar därför sällan att citera den fria pressens negativa nyhetsrapportering om hur saker och ting gått käpprätt åt skogen i demokratiska stater som ännu inte åtnjuter "kamrat" ordförandens osvikliga ledning, kärlek och omsorg.

I fallet Nordkorea medförde myndigheternas och de egna mediernas senfärdighet att den utländska hjälpverksamheten kom igång onödigt sent, vilket sannolikt kostar olycksoffren både liv och lidande.

Landet framstår som en av världens mest omsorgsfullt isolerade stater.

I allra bästa fall kommer de globala, omfattande hjälpinsatserna att bryta isoleringen, bidra till kommunistregimens fall och underlätta landets demokratisering. Kommunismen tillhör ohjälpligt det förgångna. I sämsta fall bidrar hjälpen till att ytterligare ett antal år hålla en oduglig regim kvar vid makten och köttgrytorna.

Mer läsning

Annons