Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommentaren: Striden om Dalhalla ett eländigt skådespel

Annons

Ingen kommer någonsin att ifrågasätta Margareta Dellefors insatser när det gäller förverkligandet och uppbyggnaden av Dalhalla.

När det nu, tio år efter starten, blossar upp en strid om vad varumärket Dalhalla ska stå för, är det både en olycklig och egentligen onödig konflikt. Det är ett eländigt skådespel.

Men oenigheten mellan Margareta Dellefors och hennes "operavänner" och Dalhallas styrelse, inklusive ledningen för vänföreningen Dalhallas vänner, får inte negligeras. Den kan i värsta fall bli början till ett alldeles för snabbt slut för hela satsningen på det fantastiska kalkbrottet i Rättvik.

Enkelt uttryckt handlar oenigheten om vilka program som ska erbjudas på Dalhalla-scenen vid sidan av de operaföreställningar som grundaren och hennes inflytelserika vänner anser ska utgöra lejonparten i programutbudet.

Personligen tror jag att Margareta Dellefors och hennes operaentusiaster är fel ute.

Utan ett varierat programutbud, där populärprogrammen dominerar, kommer Dalhallas saga att snart förvandlas till just saga.

Sverige har nämligen inte exempelvis Finlands tradition när det gäller publik uppställning för opera och klassiska orkesterkonserter. Skulle andelen klassisk musik kraftigt överväga i det totala programutbudet finns snart vare sig publik, styrelse eller sponsorer som är beredda att ge sitt helhjärtade stöd till Dalhallas verksamhet.

Det förefaller märkligt att en så framstående operavän som exempelvis Stefan Schöld, teaterchef och vd vid Malmöoperan, skriver brev till Dalhallas vänner med krav på att operaandelen måste säkerställas, samtidigt som han måste vara väl medveten om de ekonomiska problem som operan i Malmö brottas med.

Dalhallas produktionsbolag med ansvar för att få balans i Dalhallas ekonomi har sannerligen ingen lätt uppgift. Verkställande direktören Ivarsson har säkert haft och har många sömnlösa nätter inför det vågspel det alltid är att arrangera utomhuskonserter i vårt land.

Det är nämligen ingen garanti att bra program lockar publik. För att en dyrbar konsert inte ska innebära en ekonomisk förlust krävs även bra väder och minsta möjliga konkurrens i närområdet.

Särskilt vanskligt är det att ro hem operaföreställningar. Opera är personalintensiva produktioner och därmed ökar också kostnaderna.

Inledningsvis konstaterade jag att striden mellan Dalhallas "operavänner" och Dalhallas ledning är onödig. Mitt omdöme grundas på övertygelsen att den verkställande ledningen alldeles säkert gör noga överväganden när det gäller vilka program som publiken i kalkbrottet ska erbjudas. Opera och andra klassiska verk har haft en given plats i utbudet, samtidigt som lättare och "publikfriande" arrangemang också erbjudits en tämligen trogen publik.

För Dalhallas ledning gäller det att säkerställa framtiden. Det kan bara ske genom att arenan i Rättvik drivs utan stora underskott.

För Dalhallas och Dalarnas skull hoppas jag att Margareta Dellefors och hennes vänner ute i landet besinnar sig i sin kritik. Jag kan ana att det bakom brevet till Dalhallas vänner finns ett betydande inslag av personliga motsättningar.

Om dessa tillåts frodas är framtiden inte särskilt långsiktig för den fantastiska satsning som gjorts i Dalhalla.

Snälla Margareta Dellefors; njut av det erkännande du fått från världens alla hörn över insatsen i Rättvik. Men överlåt åt andra att stå för det fortsatta programurvalet i Dalhalla.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons