Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommentaren: Högskolan Dalarna står vid viktigt vägval

Annons

I dag har Högskolan Dalarna en akademisk högtidsdag. Det innebär också att högskolan celebrerar sin 25-åriga tillvaro med installationsföreläsningar och forskningsrapporter, som borde locka en publik också utanför den akademiska världen.

Från tidig förmiddag till sen eftermiddag kommer den intresserade att få ta del av viktig kunskap inom områden som humaniora, samhällskunskap, teknik och vetenskap.

Samtidigt som högskolan firar ett jubileum står verksamheten inför ännu ett chefsbyte. Efter månader av turbulens har som bekant rektor Leif Borgert beslutat att tacka för sig och lämna chefsjobbet. Det gör han i augusti.

I en radiointervju i går morse beklagade den avgående högskolechefen att det varit så många chefsbyten. Leif Borgert antydde att det måste finnas något grundläggande fel vid högskolan, när ledningsfrågan varit föremål för så mycket turbulens genom åren.

Personligen är jag övertygad om att det är ett systemfel med en högskola uppdelad på två orter! Även om högskolan är en statlig institution pågår hela tiden en tävling - nej, kamp! - om vilken kommun, Falun eller Borlänge, som har högst status av de båda högskoleorterna. Den fighten påverkar både i det interna och externa högskolearbetet.

Kommunalråden i Falun och Borlänge, numera med samma partitillhörighet, må hålla sina högtidstal och framhålla välviljan inför högskolans expansion i grannkommunen. I verkligheten är respektive kommun ytterligt medveten om att sätta till resurser för att just "deras" del av högskolan ska växa och bli den del som har de flesta studenterna och för tillfället den mest statusfyllda utbildningen.

Tänk om all denna kraft i stället kunde satsas på en och samma utbildningsort?!

Nåväl, nu har vi den struktur högskolan förtjänar(?). Det gäller att göra det bästa av situationen.

Nu när Mitt-högskolan i Sunds-vall, Härnösand och Östersund fått beslut om universitetsstatus (år 2005), ökar säkert också förhoppningarna om att visionen i Dalarna om ett dalauniversitet ska infrias. Men vår högskola har lång väg att gå, det vet alla inblandade. Det är inte alls säkert att högskolan i Falun och Borlänge någonsin upphöjs till universitet. Men självfallet är det viktigt att tanken hålls vid liv.

I det korta perspektivet ska högskolan ha en ny chef. Leif Borgert kommer att efterlämna ett testamente som inneburit en politik att dels satsa på högskolans roll som regional utvecklare, dels framhäva en akademisk framtoning.

Jag har konstaterat att länets mest inflytelserika politiker gärna ser att denna arbetsform också blir vägledande för en tillträdande chef. Detta medskick till regeringen inför jobbet med att rekrytera en ny högskolerektor är väldigt tydligt.

Det återstår att se om regeringen har kraft att sätta handen bakom örat och lyssna in dem som vill höja högskolans akademiska status, som sannolikt är den säkraste vägen att nå universitetsstatus.

Högskolans vision är ju att bli universitet år 2005. Det målet torde ha övergetts även av optimisterna. Ska högskolan på sikt få universitetsstatus, vilket ändå är förhoppningen, måste högskolan utåt framstå som en högskola. Här finns faktiskt mycket erfarenhet att hämta från den process som lett fram till Mitt-högskolans framgång.

En annan kunskap från Mitt-Högskolan är att hela tiden uppgradera skolans forsknings- och utbildningsstatus och att ta mindre hänsyn till regionala intressen.

Klarar Dalarnas politiker att skriva ut ett sådant recept för Högskolan Dalarna? Jag tvivlar! Men jag önskar högskolan allt gott i framtiden. Den behövs som motor i Dalarna.

www.christer.gruhs@dalarnastidningar.se

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons