Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolumnen: "Motbjudande att läsa Greider"

Annons

Det är märkligt hur fort den politiska korrekthetens gränser och normer kan förändras ibland.

Den svenska självbilden har väl i och för sig ibland varit alltför sötsliskigt harmonisk och konfliktöverslätande. Under några decennier upplevde nog många svenskar att världens problem inte var närvarande i vårt land. I andra länder fanns rasism, arbetslöshet, miljöfarliga produkter, mord och annat elände medan det hos oss bara fanns en svensk modell som var världsbäst.

Självbilden var både sann och falsk. Sann eftersom vi stod utanför andra världskriget och därför hade en intakt produktionsapparat och flera generationer av levande och arbetsföra medborgare. Vårt försprång var stort och vi låg också länge i toppen av alla välstånds- och tillväxtlistor. Men bilden var också falsk eftersom vi slapp prövas på riktigt. Andra länders främlingsfientliga motsättningar och rasistiska stämningar kände vi till exempel inte av på samma sätt. Det berodde i huvudsak på att de finländare och centraleuropéer som importerades efter kriget gick direkt ut till fabrikerna och de skötte sig själva på fritiden.

Senare, när lågkonjunkturen hotade vid 1970-talets inledning, stiftade riksdagen lagar som förbjöd utlänningar att komma hit och arbeta.

Vid 1990-talets början kollapsade de kommunistiska diktaturerna och stora krig utbröt på Balkan. Över 100 000 flyktingar kom hit och snabbt blev Sverige ett land som andra. Folk röstade in högerpatraskpartiet Ny demokrati i riksdagen, Lasermannen började skjuta utlänningar och kommunerna segregerade invandrarna till särskilda förorter och bostadsområden och skolor.

Diskrimineringen visade sitt fula tryne i krogköer, arbetsförmedlingar och i statliga regleringar av arbetstillstånd. Men regeringar och partier stod pall i stort och tog matchen med nationell självgodhet och lyckades få in Sverige i EU med de inbyggda fri- och rättigheter för vanligt folk som följer med medlemskapet.

Men nu har regeringen duckat för de starka intresseägare som inte vill ha fri rörlighet på den svenska arbetsmarknaden. Med sken av att vilja förhindra "social turism" från bland andra balter, tjecker och polacker ska nu övergångsregler införas som hindrar arbetare från de nya EU-medlemmarna att komma hit och söka arbete, välstånd och framtid.

När den högsta ledningen så här lättar på locket händer det dramatiska saker och plötsligt visar det sig att många kommunalråd, folkpartister och vänsterradikaler också vill bromsa invandringen.

Kommunalrådet Kenneth Persson i Borlänge vill inte ha 50 flyktingar utan högst 30, och moderaten Ulla Olsson ger honom sitt fulla stöd.

I Dala-Demokraten (s) ger Göran Greider eldunderstöd och det är rent motbjudande att läsa att han vill stoppa balter vid svenska gränsen eftersom han inte vill att "fattiga arbetare ska exploateras av kapitalister i Sverige"!

Regeringen kan med sitt förslag ha visat sig så vind för att senare få skörda storm.

Jag hoppas därför att statsministern finner vägar att backa från sin position och återvänder till det slags politiska korrekthet som utan att vara sötsliskig eller inställsam, ändå är rimligt anständig!

WIDAR ANDERSSON

Mer läsning

Annons