Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolumnen: Midsommar och Sverige

Annons

En paradox i vår tid är att samtidigt som det ökande ömsesidiga beroendet mellan människor, marknader och nationer förtätas så ökar nationalism och behovet av att förtydliga och förstärka sin etnicitet. EU-val skapar ingen entusiasm medan EM i fotboll är ett evenemang som samlar folken bakom sina lag.

I olika opinionsmätningar är trenden alldeles tydlig: Under senare år har de nationalistiska strömningarna varit på frammarsch. Även i vårt land.

Ett uttryck för detta är det nu framlagda förslaget att Sverige efter 1 000 år som nation ska få en nationaldag som också ska bli helgdag, den 6 juni. Men jag har svårt att tro att en flyttad annandag pingst i sig skulle kunna skapa ett brett folkligt engagemang likt 17 maj i Norge.

6 juni är främst länkat till att Sverige fick en ny konstitution detta datum år 1809. 17 maj är länkat till nationell tillblivelse 1905, men också till återerövringen av nationell frihet efter andra världskriget.

För Europa är 6 juni - D-Dagen - främst symbolen för befrielse från tyranniet. I år samlade 60-årsminnet 100 miljoner människor framför tv-apparaterna, där de följde hur alla inblandade länders statschefer slöt upp i minnet av den händelse som blev själva förutsättningen för det nya Europa.

Låt 6 juni vara en Europadag och låt midsommarafton bli den naturliga nationaldagen för Sverige. Midsommarfirandet är genuint folkligt. Musiken, lekarna och naturen är de viktigaste ingredienserna. Midsommar är vår fest; ett gott, positivt och varmt - men fläckvis också ganska stökigt - uttryck för vår etnicitet och våra djupa traditioner.

Midsommar saknar i sina uttryck och riter aggressiv nationalism, självhävdelse. Militärmusik och gevär passar helt enkelt inte in i midsommarfesten vid Holens gammelgård i Tällberg.

Utan att veta vem man är och känna sina kulturella rötter blir en människas identitet otydlig. Det gäller vare sig du är svensk, kurd eller somalier. I den nya värld som vuxit fram krävs inte bara att vi kan leva med oss själva, för oss själva. Vi måste också leva med varandra i en integrerad mångfald.

Nu förestår Musik vid Siljan. Vi får höra polskor (ursprungligen ur influenser från Polen!), springlekar (hämtade ur norsk tradition!) och marscher (hämtade ur tysk tradition!).

Se där! Europa finns ju redan här i det som är det svenskaste svenska. Och säkert som ett amen i kyrkan kommer världen att finnas i den musik som vi väljer för att visa vår kulturella identitet i framtidens midsomrar.

BO EKMAN

Mer läsning

Annons