Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolumnen: Landstinget måste våga radikala lösningar

Annons

Påståendet i rubriken är befogat. Landstinget befinner sig i ett minst sagt ekonomiskt och personellt bekymmersamt läge. Att landstinget Dalarna delar detta bekymmer med flertalet andra landsting och merparten av landets kommuner gör inte läget enklare. Vi står sannolikt inför ett nytt stålbad tio år efter det förra. I ett sådant läge måste man diskutera mer genomtänkta lösningar än vanligt och sätta in dessa i ett långsiktigt perspektiv.

Innan organisatoriska och ekonomiska lösningar utarbetas är det viktigt att vara överens om grundläggande problem och behov inom sjuk- och hälsovården i Dalarna. Till dessa hör i första hand:


  • en mycket osäker befolkningsutveckling i länet de närmaste tio åren och därmed antalet skattebetalare och skattekronor.
  • en starkt ökad andel äldre medborgare av länets i dag cirka 275 000 invånare, vilket direkt påverkar sjukvårdskostnaderna.
  • stora pensionsavgångar fram till cirka år 2015-2020, som påverkar både rekryteringsläget och inkomst- samt skatteutvecklingen.
  • stora köer inom viktiga delar av vården.
  • en svag ekonomi inom landstinget Dalarna, där höjningen av skatten med 80 öre nästa år sannolikt inte räcker till att klara samtliga relativt akuta och rimliga behov.


Jag är övertygad om att landstingsledningen är medveten om detta läge, men att döma av redan fattade beslut finns intrycket att landstinget skjuter flera stora problem framför sig. Den successiva avlövningen av de små lasaretten, försämringen av vårdcentralernas kapacitet och kompetens samt nedläggningen av viktiga mindre sjukvårdsenheter är den linje som landstingsledningen valt under senare år. Däremot ifrågasätts så gott som aldrig sjukvårdens koncentration till Falu lasarett. Här har vi ett av landstingets kärnproblem.

Innan vi väljer framtida strategi för Dalarnas sjuk- och hälsovård måste vi bestämma vad sjukvården får kosta och vilka intäkter/resurser vi vill styra till denna centrala samhällssektor. Vill vi öka skatterna eller behålla dagens nivå? Svaret majoriteten ger är högst 80 öre till men vad kullor och masar säger vet vi inte. Trots högre skatt 2004 krävs stora besparingar de kommande åren. Frågan är var och hur dessa ska verkställas!

Ett sätt att få kostnadskontroll och en utmärkt sjukvård där människorna finns är att göra tvärtom mot nuvarande policy - satsa på de lokala lasaretten alternativt fler och mer kompetenta vårdcentraler, fler distriktssköterskor och -läkare (en verklig närsjukvård av hög kvalitet), mer förebyggande arbete bland inte minst barn och ungdomar och ett långt drivet samarbete mellan centrallasaretten i Mellansverige. Ett sådant förslag innebär bland annat att Falu lasarett enbart behåller sina bästa specialiteter och att landstinget köper övriga specialisttjänster hos näraliggande centralsjukhus - i Gävle, Örebro, Uppsala med flera orter.

Hur detta sedan ska organiseras är nästa fråga. Här måste vi vara öppna för radikala lösningar. Jag kan tänka mig personalstyrda kooperativ, kommundrivna enheter men också olika privata alternativ och statliga universitetssjukhus. Politikerna kan mycket väl koncentrera sig på övergripande prioriterings- och fördelningsfrågor medan yrkesproffs tar över en stor del av styrningen och driften. Det behövs en bred debatt om dessa strukturella och grundläggande frågor och jag hoppas att en sådan debatt inte är omöjlig i Dalarna.

RONNY SVENSSON

Mer läsning

Annons