Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolumnen: Befria oss från Posten

Annons

Efter postledningens senaste förslag är vi mogna att på allvar diskutera om vi ska ha kvar några statliga monopol eller "halvmonopol" och i så fall vilka. Till att börja med kan vi konstatera att Posten AB är en lämplig första avvecklingskandidat. De senaste förslagen om att få höja portot efter eget behag och slippa att sköta de 1 200 kassakontoren som en självklar tjänst åt det hårt arbetande svenska folket aktualiserar frågan om vi verkligen behöver ett statligt företag där kunderna och deras behov tycks vara en ständig provokation för monopolistens ledning.

Posten AB förser oss regelbundet med nya chockbesked sedan åtskilliga år tillbaka. Kunderna som tidigare kom in på postkontoren - numera främst till Svensk kassatjänsts kontor - ansågs ofta vara olönsamma kundobjekt i takt med att postledningen gjorde varje kundbesök allt dyrare med ständigt höjda avgifter. I dag vill postledningen med en ny tupp i högsta ledningen inte bara ta bort de redan beslutade 200 kontoren. De resterande 1 000 kontoren ska också avvecklas. Posten har sålt sin kassako - Postgirot - och äventyrar nu resten av verksamheten. Vem tror att Posten AB kan sköta brev och paket i längden på det sätt som svenska folket önskar?

Den nya postledningen har mycket snabbare än tidigare ledningar visat prov på formidabel inkompetens och vill skyla över sina misslyckanden med att låta andra ta hand om resterna av den gamla monopolverksamheten. Det goda med team Olssons management är att vi nu förstår att Posten AB med fördel kan avvecklas i sin helhet. Kassatjänsten kan läggas ut på entreprenad i samtliga kommuner, där lokalt verksamma banker, livsmedelsbutiker, bensinmackar och andra kundvänliga tjänsteföretag får konkurrera om de nya uppdragen. Brev och paket kan lämpligen föras över i ett kooperativt ägt företag, där personalen i samråd med sina brukare bygger upp ett helt nytt företag med maximal kundnytta som ledstjärna.

Om Posten AB skulle få ha kvar brev och paket finns det en uppenbar risk för att team Olsson efter ett tag drar in servicen i städernas förorter och en stor del av landsbygden. Man kanske inte stänger kontoren över en natt utan börjar med kontoren i de minsta orterna för att sedan skörda nedläggningssegrar i hela landet. Metoden blir förmodligen skamlösa avgiftshöjningar på brev och paket samt postboxar där sådana finns kvar. Därefter drar man in postlådor och inlämningsställen och ändrar öppettiderna så att allt färre hinner klara av sina ärenden innan arbetsdagen är slut. För postens ledning verkar kundanpassad service vara en otidsenlig princip och jag finner inte skäl för att utsätta den nya ledningen för denna krävande tanke.

Posten AB försämrar inte bara förtroendet för sin egen verksamhet. Den sätter alla offentliga monopol under kritisk granskning med visst bistånd från SJ och polismyndigheterna. Tidigare har dessa monopol varit en garant för att människor oavsett bostadsort och inkomstförhållanden kunnat få en bra vardaglig grundservice på rimliga villkor. Detta har främst landets mindre tätorter samt de stora landsbygdsdistrikten tjänat på. De har inte diskriminerats ekonomiskt och servicemässigt trots stora avstånd och liten kundtäthet. Det kreativa i team Olssons förslag är att vi snabbare än vanligt upptäckt företagets omöjliga sits och i tid kan skapa fungerande alternativ. Det betyder att vi inte bara kan befria kassatjänsten från Brev och Paket utan också Olsson från Posten och Posten från staten!

RONNY SVENSSON

Mer läsning

Annons