Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klimatdebatt som en flodvåg

Annons

Den är ofrånkomlig; miljö- och klimatdebatten som nu stormar in i våra vardagsrum. Som en smärre tsunami. Inget möte med en politisk agenda sammankallas utan att hoten kring miljö, klimat och energi ska avhandlas. Den internationella debatten om klimatförändringarna får ett nytt tillskott i dag när FN-organet IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) offentliggör den första delen av sin fjärde rapport om växthuseffekten.

Här hemma kommer, också i dag, centerledaren och näringsministern Maud Olofsson till centerns kommundagar i Leksand för att berätta om vad en stressad regering tänker göra för att möta hoten. Många av deltagarna hoppas på besked om statliga bidrag till än det ena, än det andra, allt under ett skyddande paraply av att insatserna tros få positiv betydelse för både miljön och den egna ekonomin.

Medierna är en viktig del av dramaturgin för att forskarnas rapporter och politikernas budskap ska nå fram. Därför är det också så viktigt att press, radio och tv även nu tar sitt ansvar i den granskande rollen. Uppgifter av alla slag, oavsett vem som levererar dem, måste synas och underkastas en analys och, när så krävs, även en vetenskaplig faktakontroll.

Om inte medierna kan leva upp till denna granskning är det lätt hänt att den svenska miljö- och klimatdebatten kommer att styras av tok-vänstern och ayatollorna i miljöpartiet. Vår nya regering är redan bräcklig efter den senaste tidens kritik om brist på handlingskraft i miljöpolitiken. Varje utsatt regering riskerar att fatta felaktiga och kortsiktiga beslut för att tillfälligt mildra kritiken, i stället för att sätta upp strategiska och långsiktiga mål.

Låt oss bara ta diskussionen och vurmen för växtbaserade drivmedel till fordon. Istället för att förädla och sälja på export vad jord och skog erbjuder av produkter, antas växtbaserade fordonsbränslen som etanol, biodiesel och biogas kunna ersätta olja och bensin. Uppfattningen har sin grund i den tidigare regeringens tilltro till vad deras oljekommission kom fram till. Den konstaterade, helt korrekt, att växtbaserade fordonsbränslen till skillnad från de fossila inte tillför någon ny koldioxid till atmosfären. Växterna tar ju upp koldioxid från luften.

Men av någon anledning missade Oljekommissionen att berätta att en majoritet av de biobränslen som idag finns att tillgå på marknaden, till exempel etanol och biodiesel, kräver större tillförsel av energi än den energi de ger tillbaka som fordonsbränsle. Ett faktum som innebär att dessa bränslen inte är någon långsiktig ersättning för olja/bensin som bränsle till våra bilar.

Mycket av miljö- och klimatdebatten går ut på att vi måste avstå från olika saker för att bidra till målet om en vettig överlevnadsstrategi. Jag vågar ta gift på att den borgerliga regeringen ganska snart faller in i socialdemokraternas traditionella sätt att hantera den typen av problematik: avgifts- och prispolitiken!

Genom att hänvisa till miljö- och klimatfrågan går det att avgifts- och skattebelägga det mesta i vårt samhälle. Att det blir dyrare att äga och köra bil är en självklarhet, liksom att kostnaderna stiger för att producera och tillverka. I mina dystra stunder tror jag att detta ekonomiska utfall i första hand kommer att drabba oss på landsbygden.

Regeringen ska satsa 150 miljoner på en utbyggnad av tankställen för andra drivmedel än etanol. Hur många av dem placeras norr om Dalälven?

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons