Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kampanj för kärnkraft

Annons

I förra veckan hade Björklund oförsyntheten att påpeka den självklara sanningen att kärnkraften är skonsammare mot miljön än fossilbränslen som kol och olja vilkas luftföroreningar höggradigt bidrar till växthuseffekten.

Björklund har helt rätt då han påpekar att alternativet till kärnenergi i praktiken fortfarande är svårt miljöförstörande fossila bränslen. Likväl vållar kol- och oljekraft inte tillnärmelsevis lika starka känslostormar som kärnkraft.

Björklunds utspel aktualiserar den milt kätterska frågan om hur länge ett folkomröstningsresultat egentligen gäller. Riksdagen kan juridiskt ostraffat köra över 1980 års kärnkraftsomröstning, närhelst den behagar. Svenska folkomröstningar är endast rådgivande.

Det enda tänkbara "straffet" är väljarnas dom i nästa val, om en väljarmajoritet skulle ogillar överkörning. Vilket färska opinionsmätningar visar att väljarna inte gör. 55 procent är numera positiva till fortsatt bruk av befintliga reaktorer.

Partiolitiskt är frågan svårhanterlig så det förslår. Centern, vars medverkan är absolut nödvändig vid en borgerlig regeringsbildning efter valet 2006, är svuren kärnkraftsmotståndare alltsedan Thorbjörn Fälldins dagar.

Socialdemokrater, folkpartister och moderater har av hävd goda förutsättningar för miljö- och energipolitisk samsyn. Anno 1980 svarade sossar och folkpartister gemensamt för avvecklingslinjen (linje 2), som var ett taktiskt mästerstycke av Olof Palmes och Ingvar Carlssons signum. Linje 2 erhöll fler röster än ja-linjen (m) och nej-linjen (c+v). Milt sarkastiskt kan påpekas att nyss nämnda "avvecklingslinje" räddade kärnkraften i Sverige, genom att åtminstone skjuta upp nedläggningen på framtiden.

Björklund och många folkpartister kräver nu att avvecklingsbeslutet från folkomröstningen 1980 omprövas. Kanske bör man för sinnesfridens och borgfredens skull i stället kräva att kärnkraftens avveckling ännu en gång skjuts på framtiden. Därigenom slipper folkpartister och moderater akut konfrontation med centern, samtidigt som socialdemokratin undviker omedelbara problem med sina båda bångstyriga stödpartier i rött och grönt.

Såväl ekonomiskt som miljömässigt finns ytterst starka argument för fortsatta satsningar på kärnenergi så länge svårt nedsmutsande fossila bränslen som olja och kol utgör de enda reella energialternativen.

Regeringspartiet vinglar i energifrågorna. Dels försäkrar man att ökat energisparande samt satsningar på olja och gas ska göra det möjligt att skrota fullt fungerande kärnkraftsreaktorer i Barsebäck, samtidigt som man vill avvärja det stora miljöhotet - växthuseffekten - genom minskade bruk av fossila bränslen.

En sådan energipolitik hänger helt enkelt inte ihop. S-regeringen försöker tillfredsställa flera motstridiga energi- och miljöpolitiska opinioner på en och samma gång. Slikt straffar sig alltid i slutändan.

Kärnkraftsfrågans karaktär av politiskt tabu framgår med all tydlighet av den befängda lag som gör det kriminellt att i Sverige över huvud taget planera och utexperimentera nya, effektivare och säkrare reaktorer.

En god inledning på en ny, progressiv energipolitisk debatt skulle vara en rejäl kamanj för nyss nämnda förbudlags avveckling.

I en sådan "avvecklingsdebatt" ser vi gärna att folkpartiet tar täten. Kanske har Jan Björklund just anbefallt marschanträdet?

Mer läsning

Annons