Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Junilistans triumf

Annons

SSamtidigt erbjöd valet en formidabel sensation - outsidern junilistan erövrade nära nog fantastiska 15 - procent av rösterna.

Detta måste ses som ett stort och växande misstroende från väljarnas sida gentemot samtliga riksdagspartier - inklusive de båda etablerade nej-partierna miljöpartiet och vänsterpartiet.

Något väsentligt måste ha fattats i valrörelsen då dels en debutant och "dark horse" som junilistan erövrar en så enastående placering, dels så många väljare prioriterar sofflocket framför valurnan.

Kanske måste ett val i Sverige ytterst gälla regeringsfrågan, för att väljarna ska bli tillräckligt entusiastiska, alternativt uppskrämda, för att någorlunda mangrant ila till valurnan?

Ska socialister eller borgare regera? Eller i brutala klasskampstermer uttryckt - ska vi eller de hantera makten och härligheten?

Dessa spörsmål förekom ytterst sparsamt i valrörelsen till Europaparlamentet, även om vissa ansatser till höger-vänsterstrid förekom främst från socialdemokratiskt håll i slutspurten.

Politiskt fördomsfria människor, inklusive denna tidnings politiska redaktion, har ofta fördömt såväl borgerligt som socialistiskt klasskampstänkande och begabbat den ideologiska dogmatism, för att inte säga fanatism - till höger och till vänster - som alltid hört samman med klasskampsdemagogin.

Det malätna högerspökets nära nog obligatoriska inmarsch i svenska valrörelsers slutspurt för att skrämma mittenväljarna in i s-fållan tillhör de politiska motiv som vi länge hånat och begabbat. Sak samma med det ungefär lika malätna vänsterspöket, vars eländiga uppgift är att framställa socialdemokraterna som kommunister och därigenom skrämma mittenväljare högerut.

Dagens dagen efterstämning efter en komplett urvattnad valrörelse föranleder emellertid den trista misstanken att politik, för att engagera väljarna eller "valboskapen" antingen måste handla om hat och hets, vi och de, oförsonlig kamp - eller också om pernsonval där ett antal karismatiskt insmickrande mys-figurer tittar väljarna djupt i ögonen från tv-rutan och förför dem att rösta rätt på valdagen.

Valrörelsen till EU-parlamentet erbjöd varken brutalt klasshat, intellektuellt stimulerande ideologiska vendettor, raffinerat taktikspel kring regeringsfrågan eller ens personval med förföriskt karismatiska politiker, vida populärare än de partier de tillhör, som huvudattraktioner.

Uttråkade väljare uppfattade begripligt nog junilistan som en frisk fläkt. Den blev en politisk sensation!

Vår kontinents politiker har ännu inte tillägnat sig konsten att sälja sin Europapolitik i valrörelser. Vi förutsätter att de har en sådan politik att erbjuda.

Avslutande fråga:

Hur får man Europas cirka 350 miljoner väljare att politiskt känna sig som européer?

Mer läsning

Annons